Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Bondemåleriet i England och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
den kontinentala konstens utveckling genom att föra över den holländska
traditionen till i8oo-talets tyska folklivskonst, som skulle nå sin rikaste
utveckling och som också i någon mån skulle urarta i Tyskland och
Skandinavien. Av holländarnas artistiskt höga kvalitet märker man kanske
fortfarande en återklang i Wilkies måleri, men hos hans efterföljare var
den redan försvunnen. Det var inte lekfullt artisteri eller konstnärlig
fulländning som den ännu ganska halvbildadc engelska borgarklassen
begärde. Det var mera påtagliga kvaliteter. En tavla skulle berätta,
humoristiskt eller känslosamt, om sina människor. Men inte i förfinade
antydningar. Publikens psykologiska känsla var ännu föga uppövad.
Därför kunde ingenting lämnas att fulländas i åskådarens fantasi. Allt
måste registreras, de minsta och obetydligaste ting måste tas med. Alla
gester och rörelser måste tas ut ordentligt, alla miner och reflexer i de
agerandes anletsdrag måste återges med omsorg. Så blev det med tiden
alltmera teater och vådevill, och då tidningsnovellerna och
folklivs-skildringen blivit moderna bland de bredare lagren på 1830-talet,
märker man en novellistisk tillspetsning i genremåleriet, som särskilt
tillvaratas i det tyska düsseldorfsmåleriet.
Den begynnande industrialismen betydde i Tyskland en fullkomlig
omvälvning i samhället. Tidigare hade de tyska städernas invånare
levat och dött i sin födelsestad, bundna vid gamla traditioner. Så hade
den borgerliga kulturen fått en hävdvunnen förfining. I allmänhet
levde inte borgarna i särskilt goda villkor, de hade inte möjlighet att
omge sig med någon överflödig lyx. Men deras av traditionen förfinade
smak gav åt de enkla hemmen en prägel av hög kultur. De konstverk
som prydde deras väggar var i början av 1800-talet fyllda av
romantikens innerlighet. Och då den romantiska andan avtog och försvann
hängde borgarna i stället på sina väggar små bilder ur verkligheten,
enkla, utan, tillgjordhet. I den rena, sobra miljön passade ingen
praktkonst. Borgarens stilkänsla var ännu säker.
Men fr.o.m. 1840-talet märker man särskilt i industridistrikten en
avgörande förändring. Rotfastheten försvinner. Känslan av samhörighet
med en viss trakt försvagas. Stora befolkningsgrupper emigrerar. Köpmän
söker sig till platser där mera pengar är att förtjäna. Banden som
förbinder dessa människor med den gamla kulturen slits sönder.
Traditionerna dör bort. Ståndscirkulationen blir allt livligare. En helt ny
samhällsklass blir mäktig, industriidkarna, som kommit från alla delar
av landet och arbetat sig upp från anspråkslösa anställningar till sin
maktposition. De är traditionslösa och utan kontakt med kulturen.
De har inte någon känsla för den smakfulla enkelheten i de gamla
borgerliga hemmen. De är uppkomlingar och i konkurrens med de andra
uppkomlingarna inreder de sina hem så rikt och så uppseendeväckande
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
