Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
Denna längtan till den fria naturen har en gång den parisiske
kritikern Bürger Thoré gett uttryck åt i ett brev till Theodore Rousseau:
»Tänker du ännu på den tid, då vi satt på fönsterkarmen i vår
vindskupa, svängde med benen över takets kant och betraktade husgavlar
och skorstenar, vilka du med blixtrande ögon jämförde med berg och
träd? Minns du det lilla trädet i Rothschilds trädgård, som vi kunde se?
Varje friskt skott på den lilla poppeln väckte om våren vår hänförelse.
Om hösten räknade vi löven som föll.»
Fontainebleaumålarna behöll storstadsbons idealiserande syn på
naturen. De drömde sig bort i stämningar inför landskapet, och det var
mera dessa stämningar än själva landskapet som blev deras motiv.
Den stegrade naturkänslan förändrade i grund deras syn på
landskaps-måleriet. De bröt med det klassiska landskapet, »le paysage héroique»,
som levde ett tynande liv på traditionen från Poussin, och de skapade
»le paysage intime», det intima landskapet. Den heroiska gesten var
fullkomligt främmande för dem, deras ödmjukhet inför naturen var djup
och äkta. De avstod från alla ytligt pittoreska effekter. Gudar och
gudinnor och alla mer eller mindre historiska staffagefigurer, som ofta
bara varit en förevändning för målarna för att måla ett landskap,
försvann från arenan. Allt främmande, allt exotiskt, var borta. De nya
landskapsmålarna upptäckte det franska landskapet och de målade det
i en elegisk stämning. Det är den stämningen som är det nya i
landskaps-konsten. Inte ens Constable, som f.ö. förefaller så mycket modernare,
hade sökt fylla sina landskap med ett sådant stämningsinnehåll. Han var
landsbo och han målade det landskap som han sett sedan barndomen.
Det fanns inte någon anledning för honom att i sitt måleri ge uttryck
åt melankolisk längtan.
Det var luften och ljuset som skapade fontainebleaumåleriets
stämning. Av Constable hade konstnärerna lärt sig återge vädrets alla
skiftningar, de hade förundrats över hans ständigt levande himlar.
Deras romantiska stämningsläge gjorde dem sålunda till en viss grad
till realister. Eftersom stämningen var det väsentliga, och stämningen
gav enhet åt målningen, hade de inte klassicismens behov av att
idealisera detaljformerna. Eftersom de var panteister och i varje detalj i
landskapet anade den gudomliga idén, kände de ett krav att återge,
vad de såg, så riktigt som möjligt. De målade inte turistlandskap eller
minnen från söndagspromenaderna, utan en natur där de slagit sig ner
för att leva sitt liv, deras vardags intimt upplevda landskap.
Oavbrutet och kärleksfullt studerade de naturen. De utförde sina
studier i det fria och arbetade inte längre efter gamla schabloner,
tillhörande det klassiska idealmåleriets med tiden ganska dammiga
rekvisita. Men de målade inte sina tavlor färdiga inför motivet. Därför blev
de vid utarbetandet av den slutgiltiga målningen ganska beroende av
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
