Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Th. Rousseau, Afton. Privat ägo,
Toledo {Ohio’). Rousseaus käraste
motiv var utsikten över slätten från
skogsranden vid Barbizon.
Antingen ser han skogen öppna sig i
ett valv genom vilket han ser ut
över de milsvida landskapet eller
också som i denna bild ser han
skogens allra yttersta träd och
slätten mellan stammarna. Alla
detaljer är noggrannt studerade
efter naturen och minutiöst
återgivna, men kompositionen är
utspekulerad i ateljen, där tavlan är
målad.
gamla förebilder, men inte klassiska utan holländska från 1600-talet,
Ruysdael, Everdingen och Hobbema. Inspirationen från holländarna,
från Constable och från studierna inför naturen hade sålunda förmått
frigöra dem från den klassicistiska linjens och den abstrakta
kompositionens övervälde. Deras penselföring hade blivit friare. Men varken
Constable eller naturen förmådde slå ut holländarnas tvåhundraåriga
galleriton i Fontainebleauskolans färghållning.
Den ledande konstnären i gruppen var onekligen Théodore Rousseau
(1812—67), kanske inte så mycket i kraft av sin rent konstnärliga
begåvning som för sina allvarliga idéer och sin respektingivande
personlighet. Hans begåvning motsvarade nog inte det mål han ställt upp
för sig. Han var gruppens samvete, krävde mycket av andra, men mera
av sig själv. Det var emellertid denna ambition som med åren kom
honom att förlyfta sin talang. Hans pliktkänsla blev det svåraste hindret
för honom, ett hinder som han aldrig lyckades övervinna.
Han hade i mitten av 1830-talet som en av de första kommit till
Barbizon, en liten by vid randen av Fontainebleauskogen, och där levde
han sitt bittra liv, förmörkat av motgångar och besvikelser. Han
motarbetades av de officiella institutionerna i Paris, refuserades på salongen
tolv år i följd. Men han fortsatte envist sin en gång bestämda väg med
en konsekvens som i sig själv är beundransvärd, men som förde honom
allt längre bort från den spontana inlevelsen i naturen.
Hans konstnärliga dröm var att återge naturen i ett slags
evighets-projektion, det tidlösa. Han sökte gå bakom den skimrande ytan för
att uppdaga den lagbundna strukturen, den stränga uppbyggnaden,
skelettet. Han var inte poet och drömmare som Corot, försjönk inte i
diffusa fantasier. Men han hemföll ofta åt svårmodigt grubbel inför
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
