Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
C. H. Daubigny, Havsstrand.
Privat saml. Amsterdam. Medan
Rousseau inte ansåg det nödvändigt
att gå så långt att han utförde sina
landskap helt och hållet inför
naturen, tvingades Daubigny av
sin egen sanningslidelse att stanna
framför sitt motiv tills tavlan blev
färdig. Därför verkar också hans
bilder mycket friskare och
spontanare än kamratens. Rousseau
komponerade sina landskap i
klassisk anda, Daubigny återger snabba
intryck utan att ett ögonblick
frestas till estetiska arrangemang.
naturen. Han fördjupade sig i varenda detalj av landskapet. Genom
detaljerna ville han till slut nå fram till en helhet. Denna detaljanalys
avslöjade för honom alla tings okränkbara individualitet, och den styrkte
honom i hans vilja att återge verkligheten med en obönhörlig
objektivitet. Han ville inte som sina kamrater låta stämningen helt taga
överhanden, ville inte låta målningen bli ett uttryck för vad han själv kände
inför naturen. Han ville i stället i tavlan återge alla föremål så, att allt
liv i naturen återväcks i bilden. På så sätt ville han uppnå en sådan
objektivitet att tavlan blir samma upplevelse för betraktaren som
landskapet själv skulle ha blivit. Rousseau ville att hans konst skulle vara en
förstahandsupplevelse av naturen: »Om min tavla noggrant och utan
att utelämna något ger en enkel och sann anblick av den trakt, som ni
så ofta besökt; om jag får luften att likna det som den väcker till liv och
får ljuset att likna allt vad det låter blomstra upp och förgå, om jag
därigenom lyckas förläna denna växande värld släktets liv; då skall ni
höra träden sucka för nordanvinden, som skall förinta dem, och fåglarna
locka på sina vilsekomna ungar, då skall ni förnimma hur det gamla
slottet darrar; det skall förtälja er att det måste möta sitt slut liksom
den kvinna ni älskade och försvinna för att åter uppstå i mångfaldiga
former. Kort sagt, om jag på min tavla fångat den skapelsens mäktiga
andedräkt, vilken alstrar för att förgöra, då skall jag ha tolkat edra tankar.»
För Rousseau var sålunda den subjektiva stämningen inte något
eftersträvansvärt. Han dränkte inte sina landskap i en skimrande
atmosfär som gör alla former diffusa. Men för den skull var inte luft och
ljus något oväsentligt för honom. »Ljuset som är utbrett över ett verk,
är det allmänna livet, är en världs gemenskap. . . utan ljus gives intet
skapat, allt är kaotiskt, dött eller pedantiskt.» Utan ljus är
landskapsbilden död. Men objektiviteten, det realistiska återgivandet av själva
föremålen, får för den skull inte försvagas. Ljuset får inte lösa upp kon-
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
