Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Ch. Daubigny, Strandbild. Det
strikt genomförda friluftsmåleriet
tvingade Daubigny till nya
arbetsmetoder. Han lät bygga åt sig en
liten ateljébåt, där han bodde långa
tider. På så sätt kom han i intim
kontakt med den natur, som han
aldrig tröttnade på att återge:
det leende flodlandskapet i Ile de
France.
turerna, de skall stå klara och distinkta och föremålens modellering får
inte dämpas. Rousseau var realist i sina teorier, åtminstone till en viss
grad. I många av sina färdiga tavlor har han emellertid hemfallit
åt alltför beräknad anordning av de realistiskt utformade detaljerna.
I motsats till Corot blev han i sitt måleri inte en banbrytare för den nya
konsten. Men genom sin starka personlighet skapade han respekt för
de teorier han hyllade och därigenom fick han trots allt betydelse för
sina yngre kamrater som gick längre på väg mot impressionismen.
Den som skulle närma sig impressionismen mest av dessa stillsamma
barbizonrevolutionärer var Charles Daubigny (1817—78), den yngste
i gruppen. Han skulle också bli den som fick det starkaste inflytandet
på den unga konsten. Han hade redan tidigt känt det tunga utarbetandet
av skisserna till verkliga tavlor i ateljén mycket besvärande. Så
småningom fick han mod att följa sin egen natur. Studiet ute i fria luften
roade honom och det dröjde inte många år förrän man kunde få se
honom stå framför väldiga dukar, som han fullbordade till sista
penseldraget ute inför motivet. Det hade emellertid som resultat att ett drag
av improvisation smög sig in även i dessa väldiga dukar. Kritiken hade
svårt att smälta detta skissartade drag, han blev ofta våldsamt angripen,
och t.o.m. skalden och kritikern Théofile Gautier, som annars
sympatiserade med de nya ansträngningarna i måleriet, kände sig tveksam:
»Det är verkligen för illa att denne landskapsmålare, som äger en sådan
sanning, en sådan skärpa och en sådan naturkänsla, är nöjd med en
’impression’ och negligerar detaljerna i deras utarbetning. Hans mål-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
