Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Fontainebleauskolans paysage intime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
J. B. Jongkind, Utsikt över
Bas-Meudon, 1865. Sami. C. H. ter
Kulle. Det finns i Jongkinds
målningar, liksom också i hans
utomordentliga etsningar, en stränghet,
en stram uppbyggnad, som man
också kan finna hos Corot, men
som däremot inte är lika skönjbar
i en målning som Daubignys på
föregående sida. Men medan Corot
är harmonisk, är Jongkind nervöst
anspänd och hans bilder är ofta i
ännu högre grad än i detta
landskap laddade till
bristningsgränsen.
ningar är ingenting annat än grova utkast, men mycket löst utarbetade
utkast. . . Varje föremål skall vara angivet av en skenbar eller verklig
kontur, men M. Daubignys landskap visar bara färgfläckar lagda intill
varandra.» Och i mitten på 1860-talet nämns han av en kritiker som
»chef för ’impression-skolan’». Hans huvudprincip gick ut på en
intensiv iakttagelse av verkligheten. Man skulle betrakta utan uppehåll,
med lidelse, och man skulle återge, vad man kände, så enkelt som möjligt.
Luften, vattnet, grönskan och solen blev alltmer Daubignys käraste
motiv. Och för att ständigt kunna studera naturens skiftningar, lät
han bygga en husbåt, en flytande ateljé som han lät driva med
strömmen på floden Oise.
Hans konst var mera besläktad med Corots naturlyrik än med
Rous-seaus stränga landskapsmålen. Med Corot hade han också så småningom
kommit i allt vänskapligare relationer, samtidigt som han alltid behöll
en känsla av vördnad för »le patron», som han kallade Corot. Hans
naturkänsla var emellertid inte så naiv som vännens, den var mer
melankolisk, och det är i denna utpräglade stämning som han också skiljer
sig från de unga impressionisterna.
Som förmedlare mellan Fontainebleauskolan och impressionisterna
kan J. B. Jongkind och E. Boudin räknas.
Ungefär jämnårig med Daubigny var Johan Berthold Jongkind
(1819—91), en holländare som kom att göra sin avgörande insats,
inte i sitt eget lands men i Frankrikes konst. Han hade i
tjugufemårs-åldern kommit till Paris, där han under sju år studerade för målaren
Isabey. Ofta avbröt han sina studier för att fara till kusten, till
Nor-mandie, som påminde honom om hans eget land. Någon yttre framgång
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
