Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Delacroix och impressionismens färglära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
Fantin-Latour: Hommage å
Delacroix, 1863. Louvre.
Fantin-Latour hörde till impressionisternas
närmaste umgänge, men höll sig
fri från all påverkan från det
hållet. Han var i sina
porträttgrupper en fotografisk realist, som
i dem ville ta upp konkurrensen
med de gamla holländarna. 1 denna
bild uppträder bl.a. Whistler
{stående i mitten), Baudelaire
{sittande längst t.h.) samt Manet
{stående t.v. om honom).
senare skulle sanktionera. Rubens, Velazquez, Frans Hals, Rembrandt
och Watteau underlåter då och då att blanda färgerna på paletten.
Rubens och Watteau är förvånande konsekventa i vissa verk, då det
gäller färgsönderdelningen. Efter Delacroix är den engelske
konstteoretikern John Ruskin omkring 1850 den som tydligast och mest direkt
vänder sig till konstnärerna med uppmaningen att blanda färgerna, inte
på paletten, utan på betraktarnas näthinnor. »Att dela färgerna i små
punkter, kors och tvärs, se där det viktigaste av alla förfaringssätt, värdiga
tidens akvarell- och oljefärgsteknik. Avlägsna effekter, framkallade av
starkt färgade föremål: skog, vatten i rörelse, upptornande molnmassor,
kan man förläna friskhet genom att påsätta färgen i torra klickar samt
genom att i mellanrummen inskjuta sådana av olika färg. Och iakttag
vid fyllandet av tomrummen, att om färgen skall synas lysande, bör den
påläggas i tydligt markerade punkter och omsorgsfullt kringgärdas med
kontur. Fyll ej hela hålet med en blek färgton. Det gula eller orangegula
varseblives knappast, om det utspätt ifylles mellanrummen, men det
lyser kraftigt i fina penseldrag, hur små som helst, bara de avteckna sig
mot vitt». Ruskin, som blev prerafaelitismens profet förefaller här
snarast vara en lärjunge till Constable och Turner och en föregångare till
impressionism och neoimpressionism.
Denna utveckling i praktiken av färgläran hade sin parallell i den
samtida vetenskapen. Redan 1801 hade engelsmannen Young utbildat sin
färgteori, som grundade sig på optiska studier av spektrums färger.
Hans rön blev emellertid inte uppmärksammade förrän tysken
Helm-holtz tog upp dem och utarbetade dem vidare. 1878 utgav han en
avhandling som blev av stor betydelse, i synnerhet för nyimpressionisterna.
Dessa teorier som grundade sig på optiska experiment vände sig mot
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
