Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Degas - Reaktionen mot impressionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionis m
på fotterna och naturligt hår, och hon var målad i ansiktet. Av dessa
panoptikoningredienser gjorde Degas ett konstverk. För Degas blev
skulpturen ett komplement till måleriet. Han ville ta ut alla möjligheter
då det gällde att återge kvinnokroppen i djärva, rytmiska ställningar.
I måleriet var han bunden av sin respekt för ytans okränkbarhet. I
skulpturen kunde han ohämmat arbeta i de tre dimensionerna. Då
blindheten blev alltmera hotande måste han avstå helt från måleri och
teckning. Skulpturen återstod för honom. Med sina utomordentligt känsliga
fingrar modellerade han utan att se.
Hans sista år var tragiska. Den en gång elegante världsmannen levde
i självvald isolering i smuts och oordning, medan hans tavlor såldes för
oerhörda priser, utan att detta faktum beredde honom den minsta
glädje. I bitter misantropi vandrade han dag efter dag rastlöst gata
upp och gata ner i timmar, halvblind och förtvivlad. Han blev mycket
gammal, upplevde det första världskriget utan vare sig intresse eller
förvåning. Han dog besviken på sig själv och sin konst.
Reaktionen mot impressionismen
1870-talet hade varit impressionismens blomstringstid i Frankrike.
Då hade den ännu varit frisk och spontan. Tekniskt hade den nått sin
fulländning, och publikens och kritikens aggressiva hållning hade
stimulerat konstnärerna till en trotsig kampstämning som höll måleriet
levande.
Vid mitten av 1880-talet nådde den impressionistiska konsten ett mera
allmänt erkännande. Auktionen av Manets verk i febr. 1884 blev en
oväntad framgång. Den välvilliga kritiken visade att ett omslag höll
på att ske i hela bedömningen av detta omdebatterade måleri, som
förut blivit så illa åtgånget. Man började bli medveten om dess
värde och betydelse. Förståelsen för hela det nya måleriet växte,
försvararna ökade i antal. Konstnärerna började sälja, några nådde t.o.m.
ett visst välstånd. Det litterära monumentet över rörelsen skapades nu.
1885 kom Zolas »L’oeuvre» ut. Där skildras, visserligen inte med
pretention på att ge det exakta historiska förloppet, en impressionistisk
konstnärs utveckling under andra kejsardömet. Symboliskt nog har
Zola döpt sin hjälte till Claude, efter impressionismens store stamfader,
ljusdyrkaren Claude Lorrain men kanske också efter Claude Monet.
— Konstnärernas rykte spreds över världen. De franska
impressionisterna presenterades för amerikansk publik av den store
konsthandlaren Durand-Ruel på en utställning i Newyork 1886. Men
epigone-riet var inte långt borta. Stilen renodlades och förslappades samtidigt.
Ögonblicksbilder fabricerades på löpande band i en teknik som alltmer
förlorat de stora föregångarnas rytm och spänstighet.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
