Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Reiter», den blå ryttaren, i München och året därpå fick denna grupp
sin propagandacentral i den av Herwarth Walden grundade »Der Sturm»
i Berlin, som i sin tur hade intima franska förbindelser. August Macke,
Franz Marc, Wassili Kandinsky och Paul Klee var de främsta i denna
mycket internationella sammanslutning, som ännu tydligare än den franska
fauvistgruppen visar hur uttrycksviljan grenade ut sig i rytmisk dekorativ
stil, i romantisk expressionism, i kubism, i futurism och i surrealism.
Den nya konsten skulle slutligen komma att ta sig många
differentierade uttryck, men alldeles vid seklets början var inställningen mera
enhetligt revolutionär. Samtidigt bör man betänka att de franska
im-pressionisterna ännu inte riktigt hade hunnit göra sitt genombrott i det
allmänna medvetandet och att dessa för många konstnärer i de mera
perifera konstländerna betecknade de nyaste sanningarna.
Så var det till exempel i England, där The Royal Academys hårda
grepp om konstnärerna var så fast att ytterst obetydliga tecken till
frigörelse kunde göra sig märkta. De nya impulserna visade sig därför
ganska sent och i mycket civiliserad form. Det var kritikern och
författaren Roger Fry som introducerade de moderna fransmännen i
England med två stora utställningar av fauvister och expressionister 1910
och 1912. Ganska sent fick således denna konst möjligheter att påverka
engelskt måleri. Samtidigt som Fry lanserade dessa fransmän och framför
allt Cézanne, som han såg som deras viktigaste lärofader, gjorde han
också sitt lands konstnärer uppmärksamma på den primitiva konsten.
Hans resonemang och teorier går ganska tydligt igen i tidiga målningar
av Duncan Grant. De mest intima kontakterna med kontinentens måleri
hade Wyndham Lewis som 1914 grundade vorticismen som efterföljd till
kubismen.
Trycket av gångna konstepokers auktoritet kunde ingenstans i Europa
vara starkare än i Italien. Den ungdomliga revolutionen blev också
häftigast där, men var en kortvarig episod. 1909 publicerade skalden
Marinetti det första futuristiska manifestet och målarna Gino Severini,
Giacomo Balla, Carlo Carrå med flera framträdde med en fartens och
rörelsens konst, som snabbt gick upp i de övriga ländernas moderna
strävanden.
Konsten i det till sin andliga kultur så franskorienterade Ryssland hade
inte heller någon omedelbar kontakt med de nya strävandena i tiden.
De ledande konstnärerna hörde till den mot fransk impressionism och
affischcharmkonst orienterade gruppen »Konstens Värld» i S:t
Petersburg. 1910 bildades konstnärsgruppen »Ruter knekt» i Moskva, men det
nya europeiska måleriet var inte heller för dem särskilt välbekant. Redan
1906 hade emellertid Paris fått se en stor rysk konstutställning, där Leon
Bakst var den ledande bland de moderna, och arrangör av denna
utställning var Sergei Diaghilew som några år senare genom sin ryska
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
