Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Folklig realism (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
konst var självfallet ett annat, anspråkslösare. Nu ville uppdragsgivarna
ha händelser ur levande livet, vardagliga eller underliga händelser,
förevigade så åskådligt som möjligt. Mycket av medeltidens
framställningssätt levde kvar i dessa konstnärers bilder, därför att åskådligheten var
betydelsefullare än illusionen, men under intryck av den borgerliga
realismen blir dragningen mot starkare påtaglighet allt tydligare. Men
man märker också hur de olika »högrestånds»-stilarna kastar ett svagt
återsken över det folkliga måleriet. Ännu i Rousseaus konst är den
klassiska stommen mycket tydlig. 1800-talet innebär även i konsten en
ökad ståndscirkulation. Den folkliga realismen försöker uppträda som
»fin» och »riktig» konst, men ursprunget lyser igenom,
uppkomlings-draget anar man. Lustigt nog fängslas man av denna brytning mellan
naiv tafatthet och social ambition, mellan bristen på skicklighet då det
gäller att teckna likt och den traditionellt nedärvda känslan för det
dekorativa i linje och färg; det är den brytningen som ger 1800-talets
folkliga konst dess levande värme och charm. Detta måleri når sin kulmen,
då Henri Rousseau höjer det upp ur anonymiteten och monumentaliserar
det till stor konst. Och i dess upphöjelses stund sinar dess viktigaste
inspirationskälla, förstörd av den snabbt utvecklade mekaniska
reproduktionstekniken. De folkliga trycken försvinner som billighetskram, de är
inte längre efterträdda av sin småborgerliga köpkrets. Fotografierna och
vykorten med sin stillösa brist på tradition kom i deras ställe, till att börja
med färglagda efter ungefär samma orealistiska principer som de gamla
trycken. De naiva målarna fick nya inspirationsimpulser, men de förlorade
kontakten med den gamla traditionen. Det blev ett ödesdigert brott, som
befrämjade uppkomsten av våra dagars s.k. skräckkonst. Det är den som
har fått ersätta den artistiskt ofta högtstående folkliga realismen.
Att Rousseau förmådde bryta igenom alla fördomar och förutfattade
meningar berodde naturligtvis på att marken var väl beredd. Realism
och impressionism hade nått ett skrämmande stadium av teknisk
virtuositet. Ögats fina skärpa och handens förmåga att blixtsnabbt återge vad
ögat lika blixtsnabbt uppfattat, hade fulländats till den grad, att olust
var den enda naturliga reaktionen mot denna alltför stora skicklighet.
Framstegsoptimismen i Västerlandet hade börjat vackla och tron på
civilisationens välsignelser var inte lika bergfast som tidigare under
1800-talet. Man kände behov av andra gudar. Man sökte nya ideal överallt
där den moderna västerländska civilisationen ännu inte föreföll ha spritt
sin smitta eller där den devota dyrkan av en absolut illusionism ännu
inte trängt igenom. Vi har sett hur de främmande kulturerna börjat göra
sitt definitiva segertåg i Västerlandet. Vi har också sett hur vildarnas
konst betraktades med förtjusning inte bara av etnografer och likasinnade
utan också av kulturtrötta konstnärer och esteter, vilka i den anade en
källa till förnyelse.
23
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
