Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Abstrakta tyskar och engelsmän (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
August Macke, Promenad i skogen,
1912. Privat ägo, Stuttgart. Som
helhetsuppfattning står konstverket
på den gamla realismens nivå med
sitt tydliga djupperspektiv.
Utformningen av de olika
bildelementen visar dock tydligt, hur
Delaunay och futuristerna börjat
påverka konstnärens uppfattning.
en gemensam resa till Tunisien, där de alla tre blev starkt påverkade av
de ljusa, glada färgytorna på de tunisiska huskuberna, som frigjorde deras
måleri. För Macke hade tidigare Delaunays konst varit rättesnöret.
Liksom denne hade han gradvis låtit alla avbildande element försvinna
för att nå fram till ett rent, icke-föreställande måleri. Han arbetade
samman transparenta färgade ytor i mosaikartade flismönster, där den
varierande ljusstyrkan ensam ger liv och innehåll åt mönstren. Som
stilla kammarmusik klingar ofta hans arbeten, deras milda harmoni
berättar om sin upphovsmans blida väsen. Helt konsekvent tillämpade
han dock inte detta rena måleri. Det var endast i några få målningar
som han hann att realisera sina ideal fullt och helt, och de flesta verken
från hans sista år visar upp inkonsekventa avbildande former. Braques
och Picassos arbeten i papier collé-teknik inspirerade honom exempelvis
att föra in bokstäver.
För den tyska konsten blev den alltför tidiga förlusten av Marc och
Macke mycket kännbar. Det abstrakta måleriet förlorade sina båda
främsta representanter, och när denna riktning blommade upp på nytt
i Bauhausskolan efter kriget spelade tyska konstnärer en tämligen
underordnad roll i sammanhanget, den ende betydelsefulla målaren av äldre
generation var Lyonel Feininger. De som inte fortsatte och överdrev den
själsliga expressionismen till onjutbarhet ägnade i stället sin kraft åt den
reaktionära realismen. För Tysklands abstrakta konst före det första
världskriget spelade egentligen de franska kubisterna en ganska liten roll.
Mycket mera betydde Kandinskys expressionistiska improvisationer och
Delaunays rena färgmusik samt futuristernas dynamiska rörlighet. I
L. Feininger, Alt-Sallenthin, 1912.
Teckning. Kubismen utnyttjas
expressionistiskt i alla konstnärens
arkitekturmotiv. Han kunde gå
betydligt längre mot det abstrakta
än vad denna bild visar, men just
denna konst ger en antydan om
tysk teater- och filmkonst.
Dekorationerna till storfilmen »Doktor
Caligaris kabinett» arbetade med
samma förskjutningar.
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
