Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Surrealismens genombrott (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
dom: Anblicken av en panel i imiterad mahogny mittemot min säng hade
framkallat drömmar i mitt halvvakna tillstånd. Nu hände det sig att jag
befann mig i ett värdshus vid kusten under ett regnväder. Plötsligt slogs
jag av golvets utseende. Dess ådrighet, som ytterligare framhävts genom
flitig skurning, anfäktade min nervöst spända uppmärksamhet. Jag
beslöt mig för att utforska den symboliska innebörden i denna anfäktelse
och för att intensifiera min läggning för meditation och hallucination
gjorde jag en serie teckningar av golvplankorna genom att på måfå släppa
papperslappar på dem och sedan gnida med svartkrita på papperet och
med golvplankan som grund. Då jag omsorgsfullt betraktade de
teckningar som jag på så sätt åstadkommit — några mörka, andra suddiga
— överraskades jag av den plötsliga förbättringen i min visionära förmåga
och av den drömlika sviten av varandra motsägande bilder som följde
varandra med en envishet och en snabbhet, som annars brukar
karakterisera kärlekstankar. Sålunda beror /roWa^-processen helt enkelt på
intensiteten i själens förmåga till nervös upphetsning, i det man utnyttjar
lämpliga medel, utesluter all medveten dirigering av själen (mot förnuft,
smak eller moral) och reducerar till ett minimum den del av själen som
fordom nämndes som verkets ’skapare’. Processen motsvarar fullkomligt
det som man numera kallar ’automatisk skrift’. Författaren är närvarande
som åskådare, likgiltig eller passionerad, vid sitt eget verks födelse och
iakttar de olika faserna vid avslöjandet av honom själv. I det jag ägnar
mig åt sådan aktivitet (eller passivitet) — senare har vi kallat det
para-noiac criticism — och avpassar frottaget efter måleriets tekniska möjligheter
(t.ex. skrapa färg mot en kolorerad grund över en ojämn yta), och genom
att hela tiden försöka reducera mitt eget aktiva deltagande i skapandet
av bilden, för att på så sätt ge själen ökade möjligheter att göra sig
mottaglig för hallucinationer, har jag lyckats att som åskådare vara
närvarande vid födelsen av alla mina verk efter den 10 augusti 1925, den
minnesrika dagen för frottagets upptäckt. Eftersom jag är en man av
’ordinär konstitution’ (för att använda Rimbauds term) har jag gjort mitt
bästa för att göra min själ onaturlig. Jag har varit en blind simmare, men
jag har gjort mig själv clairvoyant. Jag har sett. Jag har blivit. Jag har
blivit den häpne älskaren av det jag sett, med en enda önskan att
identifiera mig med det.» Det är Dadas ändamålslösa automatism som här
får en ny innebörd.
Tanken på tillfälligheternas möjligheter att skapa bilder som genom
konstnärens fördomsfria och skarpa iakttagelse kan förvandlas till
symboler för vårt innersta liv, är inte ny. Max Ernst har själv talat om
Lionardos råd till sina elever att studera de mönster som bildas av mossan,
sprickorna och fläckarna på gamla murar för att därav inspireras till nya
originella bilder. I Lionardos målarbok kan man också läsa: »Som vår
vän Botticelli anmärkt, lämnar en svamp, som impregnerats med olika
Max Ernst, Dödsurets ursprung,
1926. Frottage ur serien »Histoire
naturellen. Upptäckten av
frottagets möjligheter fyllde Ernst med
spänning: »Nu var min nyfikenhet
väckt och hetsad och jag började en
objektiv upptäcksfärd, då jag
utnyttjade varje slag av material,
som råkade komma inom mitt
synfält: löv och deras ådernät,
tråd-slitna hörn av en säck,
penseldragen i en ’modern’ målning, tråden
från en trådrulle etc. etc. Sedan
såg jag människohuvuden, många
slags odjur, ett fältslag som
slutade i en kyss (vindens fästmö),
klippor, sjö och regn,
jordbävningar. »
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
