Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Surrealismens genombrott (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
som skapare av en fantastisk film, »Le chicn andalou», vilken väckte
skandal genom sina ohöljda obsceniteter. Man hade uppmärksammat
honom som en framstående propagandist, som säkert kunde vara rörelsen
till nytta.
Dali föraktade djupt den passiva självuppgi venheten i de äldre
surrealisternas automatiska konst. Själv ville han gripa in aktivt i utforskandet
av själens mörkaste skrymslen; han vägrade att deltaga endast som
medium och åskådare. Till den ändan utarbetade han den surrealistiska
metod, som han kallat den »paranoisk-kritiska», och han definierade den
som en »spontan metod att uppnå irrationell kunskap, en metod grundad
på den analytiskt-kritiska sammanställningen av deliriumfenomen».
Konstverken skulle koncipieras i vanvettshallucinationer, men de skulle
utföras i en strängt objektiv och kritisk stämning. Dali är angelägen att
betona att det är lika svårt för honom själv som för andra att förstå de
färdiga bilderna.
Det är naturligtvis omöjligt att utan psykiatriska kunskaper ta ställning
till Dalis teorier om den paranoisk-kritiska aktiviteten. Begreppet
paranoia har ursprungligen helt enkelt varit det gemensamma namnet för
alla sinnessjukdomar. I modern tid har däremot paranoia blivit namnet
på en variant av schizofrenien, som karakteriseras av starkt utpräglad
Salvador Dali, Minnets
ihärdig-het,» 1931. Museum of Modern
Art f New York. För att i sin
grymma infantilism ge sig själv
och betraktaren största möjliga
behållning och sålunda hetsa upp
den psykiska irritationen och
framkalla olustens vällustrysningar,
vädjar Salvador Dali i hög grad
till det taktila sinnet.
Mardröms-aktigt tydliga måste hans bilder
vara. Dali bar med sig i erinringen
från barndomens Barcelona
minnesbilder av den sjukligt fantasifulle
arkitekten Gaudis byggnader med
deras mjuka former, vilka för Dali
kom att stå som symboler för
allsköns perversa böjelser. Samma
symboliska karaktär får denna
bild, där Dali låter de metallhårda
fickuren utan att förlora sin
metalliska karaktär mjukas upp till en
äcklig degkonsistens, och den
äckelkänslan stegras då han låter en
klocka mjukt anpassa sig efter ett
slemdjurs former.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
