Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Surrealismens genombrott (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Salvador Dali, Porträtt av Gala,
1933. Museum of Modern Art,
New York. Dali utnyttjar alla
illu-sionistiska konstgrepp. Vad han,
enligt hans egen utsago,eftersträvar är
»illusionismen hos de föraktligaste
strebermälarna och i den
oemotståndligaste imitationskonsten ; de
vanliga paralyserande tricken med
, trompe-V æiP ; den mest
analyserande och misskrediterade
akademismen». Han kallar sin teknik
»Handgjord fotografi», varmed
han menar, att den lika skarpt som
kameran återger verkliga föremål.
Han vill återge det overkliga med
en så fanatisk verklighetsexakthet,
att dess sannolikhet aldrig skall
kunna ifrågasättas. Eftersom Dali
är fullkomligt ointresserad av
tekniska experiment och artisterier
— han har förklarat sig helt och
hållet likgiltig för färgers och
linjers estetiska värden — är han
alldeles ogenerad, då det gäller
utnyttjandet av andra konstnärers
teknik, om den lämpar sig för hans
syften. Han är fascinerad av
1600-talsrealisternas illusionistiska
förmåga; han imiterar med framgång
verklighetssynen och den tekniska
virtuositeten hos Vermeer van
Delft, som han hänförd beundrat
sedan ungdomen.
förföljelsemani och abnormt storhetsvansinne. Salvador Dalis mål är att
— utan att vara sjuk — simulera denna sinnessjukdom i så hög grad att
han verkligen känner vanvettet och vill handla impulsivt efter dess
kommando. De förut citerade partierna ur företalet till hans målarbok
är ju slående exempel på storhetsvansinne, om simulerat eller äkta är
svårt att avgöra. Och hans konst är onekligen skapad i förföljelsemaniens
överkänslighet. Både i sitt måleri och i sitt sätt att vara söker han sålunda
illustrera teorierna om det paranoida sjukdomsförloppet. I sin konst gör
han det med hjälp av Freuds drömsymboler. Och det är karakteristiskt
att då han mötte Freud i London denne förklarade: »Det som fängslar
mig i ert måleri är mindre det undermedvetna än det medvetna.»
Dali rotar i människosjälen som en råtta rotar i en soptunna och han
hittar feta präktiga bitar, som han förstorar upp och reflekterar i sin
konsts hånskrattspegel. Han visar människorna en vrångbild av deras
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
