Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Frankrike (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Aristide Maillol, Stående kvinna.
Maillols ungdomsvän, Maurice
Denis, har en gång skrivit om hans
kvinnor: »De är fylliga och sunda,
de röjer i sina okonstlade
ställningar sin nära samhörighet med
Moder Jord. I stilla ro träder de
fram i glansen av sin nakenhet.
Skapelsen av människoformad
arkitektur, som skulle vara kall om
där ej funnes den skälvning i
huden, den tveksamhet i rörelsen, den
ömhet som förlänats dem av ett
slags tafatthet hos mästaren, den
lycksaliga naivitet, som bär vittne
om konstnärens gripenhet.» Och
Maillol säger själv: »Enligt min
uppfattning skall det vara så litet
rörelse som möjligt i skulpturen.
Skulptur är arkitektur, massornas
jämvikt.»
Man talar gärna om Maillol som tjugonde århundradets
återupp-ståndne hellen. Han var född på klassisk mark i södra Frankrike och
hans konst innebär i många avseenden den klassiska konstens
rehabilitering. Men det var inte den fullmogna grekiska skulpturen som fängslade
honom mest, det var den arkaiska med dess stränga koncentration, dess
respekt för blocket. Och det var samma egenskaper som drog honom till
den gamla egyptiska skulpturen. Men Praxitcles’ konst föraktade han:
»Den är akademisk, den är förfärlig, den är som skulpterad i
Marseilles-tvål... Grekerna var sällsynt levande. Men som alla folk urvattnades de
då de blev gamla. . . För mig är Praxiteles skulpturens Bouguerreau, le
premier pompier, den förste akademiske konstnären i Grekland, le premier
membre de ITnstitut.» Och han har också sagt: »Negerkonsten gömmer
fler idéer än grekernas konst. Vi förmår inte utnyttja denna frihet annat
än där negrerna redan lyckats. Vi är alltför mycket slavar under vårt
förflutna.» Man kan förstå Maillols förkärlek för arkaisk skulptur och
för negerkonst. Han var själv primitiv, fullkomligt ursprunglig. De
skulpturala problemens lösning sökte han inte i vare sig grekisk eller primitiv
konst.
För en naiv människa som Maillol var till slut den enkla skönheten det
enda väsentliga. »Jag söker skönheten, inte karaktären.» Hans kvinnor
är liksom Renoirs lika varandra som bär. Av psykologin är han inte det
ringaste intresserad: »Jag gör inte porträtt, jag gör huvuden, i vilka jag
söker ge helhetsintrycket. Ett huvud lockar mig först då jag i det kan
renodla den arkitektoniska stommen.»
Den sista meningen kunde likaväl ha varit uttalad av den andre store
»reaktionären», Charles Despiau (1872—1946). Men för honom gällde
det till slut att försona motsättningen mellan den stränga konstruktionens
tidlösa skönhet och anletsdragens levande mänsklighet: »Jag är endast
skulptör och uttrycker mig endast med plastiska medel. Då jag analyserar
ett huvud är mitt mål framför allt att fånga den väsentliga rytmen, att
med dess hjälp bemästra de underordnade delarna och förbinda dem
med varandra genom deras övergångar. Jag anstränger mig inte med att
beskriva den eller den pittoreska detaljen eller det eller det själstillståndet,
men jag söker realisera sambandet mellan de skulpturala element som
jag betonar. På så sätt gör jag genomtänkta verk som kommer att bli
bestående. Därigenom förlänar jag mina porträttbyster en djup likhet;
de börjar faktiskt leva; jag tror mig till slut höra deras rost.» Despiau
studerade den egyptiska skulpturen, den tidiga grekiska konsten och de
florentinska 1400-talsbysterna. Hos dem lärde han sig att med fanatisk
stränghet renodla formen, den dominerande volymen i sitt motiv. Men
han fängslades också av 1700-talets porträttskulpturer, deras subtila
nervösa sensibilitet ärvde han. Hans ytor lever, andas. De är inte glättade
som i salongsskulpturen. Det finns ingenting av klassisk kyla i hans bilder.
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
