Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Abstrakt i Ryssland (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
och de former som härletts därur kan jämföras med de primitivas tecken
eller teckningar. Tecken som i sin samverkan aldrig uttrycker bara ett
ornament utan sensibiliteten i en rytm.»
Konstnären fick således ensam bestämma allt, yttervärlden hade
ingenting att betyda. Detta senare var dock mycket svårt att undvika, och
Malevitj har själv medgivit att somliga arbeten närmast är försök att
omsätta ljudsensationer i bild. Till de mera invecklade kompositionerna
blev han ibland inspirerad av flygfotografier. Den absoluta höjdpunkten
i den icke-avbildande konsten uppnådde Malevitj 1918, när han
målade sin ryktbara komposition i vitt på vitt. På en slät vitmålad yta
är en snedställd vit kvadrat framställd, så gott som omöjlig att urskilja
med blotta ögat, endast känseln kan förnimma att ett plan ligger över
ett annat. Längre var det omöjligt att komma, men non-objektivisterna, en
grupp som brutit sig ut från suprematisterna, försökte svara genom sin
ledare Alexander Rodtjenko. Han målade mot svart fond en svart cirkel
och två svarta ellipser. Kompositionen var mera dynamisk än Malevitj’s
men annars innebar målningen samma tabula rasa med alla gamla
traditioner.
Konstruktivismen i Ryssland började 1913 med Vladimir Tatlins konstverk
av papper, trä, metall och glas. Samma år hade Picasso gjort en guitarr
i tre dimensioner av samma bräckliga materialsorter, avsedd att hängas
på väggen som mellanting mellan måleri och skulptur. Ryssarna var
snabbare än något annat lands konstnärer att dra ut konsekvenserna av
kubisternas experiment. Tatlins konstverk trängde in i rummet eftersom
de hade verklighetens tre mätbara dimensioner, de var en sorts
arkitektoniska skapelser som hängdes i trådar från taket eller fästes i rummets
hörn. I sin egenskap av konstverk fyllde de ingen praktisk funktion, men
de kunde erinra om maskiner och byggnadsverk och accepterades i
högsta grad av revolutionens nya Ryssland. De innebar den nya
verkligheten. Dessutom var de utförda i industrialismens enkla och billiga
material och inte i marmor eller brons, som använts av de reaktionära
konstnärerna. Ett av konstruktivisternas manifest lämnar följande
teoretiska upplysningar: »För att kunna meddela livets realitet, bör konsten
grunda sig på två huvudelement, rum och tid. Volymen är inte den enda
rumsföreställningen. — Kinetiska och dynamiska element (alltså
rörelseframställningar) bör användas för att uttrycka tidens egentliga natur; de
statiska rytmerna räcker inte till. — Konsten bör upphöra med att
imitera och tvärtom bemöda sig att upptäcka nya former.»
Tatlin kom att gå över till rent praktisk verksamhet som dekoratör och
fotograf. Hans storverk som dessutom blev höjdpunkten av den ryska
konstruktivismen var projektet till ett monument över den tredje
inter-nationalen. Men eftersom detta såg dagen först när oppositionen mot
konstradikalismen hade börjat sätta in, stannade det hela vid en
trä
Ladislas Moholy-Nagy,
Komposition, 1923. F.d. tysk privatägo.
Suprematism och konstruktivism
smälta samman hos åtskilliga
konstnärer av yngre generation än
föregångsmännen. Moholy-Nagy
och Lissitzky var de båda
konstnärer som främst skulle komma
att sprida den ryska abstrakta
konsten över Europa. För Sveriges
vidkommande kan man betrakta
Halmstadsgruppens arbeten från
omkr. 1930 som bevis på
expansionskraften av dessa abstrakta
riktningar.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
