Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Neoplasticismen (l. e. å.) - Kandinsky och Bauhaus (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean Hélion (f. 1904), Träsnitt,
omkr. 1930. Den franske
konstnären hörde till de många som tog
intryck av Mondrians konst men
avskräckts av det alltför rigoröst
statiska. I gruppen »Art Concret»
från 1929, bekant från sitt första
gemensamma uppträdande på
Stockholmsutställningen 1930, och
senare i gruppen
»Abstraction-Création» av 1932 fick dessa
målare från olika länder sitt språkrör.
Vårt eget århundrade
Woogie» och Victory Boogie-Woogie». »Bach goes to town» heter en
spirituell amerikansk fugatisk jazzmelodi, som blivit vida känd, och även
om det kanske är vanvördigt att jämföra denna med Mondrians
målningar, är det något av samma anda. Men Mondrian var sin egen Bach,
han gjorde sin egen stränga konst lättillgängligare och mera populär i
dessa verk, där små rektanglar i glada brokiga färger snurrar runt i
organiserad rytm. Efter hans bortgång har i USA intresset för hans konst
blivit alltmer intensivt. I Europa var det 20-talets Tyskland som tog
emot den starkaste inspirationen av hans konst. Bauhaus byggde i stor
utsträckning på Mondrian.
Kandinsky och Bauhaus
Hos många av de rent abstrakta konstnärerna har man kunnat
förmärka religiöst-mystiska stämningar. Det gäller Malevitj och
Mondrian, och det gäller i än högre grad Kandinsky. Liksom Mondrian var
han teosof. Färgernas och formernas inre betydelse behandlades i den
teosofiska litteraturen av Annie Besant på ett betydligt tidigare stadium
än någon av de abstrakta målarna börjat grubbla över problemen och
det är troligt att Kandinsky rönt påverkan härifrån. Det kommer att
märkas i hans 20-talsmåleri.
Under 20-talet förändrades Kandinskys måleri från de fritt flödande
improvisationerna med sina naturalistiskt slingrande former till en
bildarkitektur av sträng monumental hållning. De tidigare målningarna
kunde påminna om naturmotiv, hans senare verk använde sig uteslutande
av geometriskt kontrollerbara former som byggde upp samma nya
verklighet som tidens övriga nonfigurativa riktningar. Teorierna bakom det
nya måleriet lade han fram i boken »Punkt und Linie zu Fläche» (Punkt,
linje och yta) som publicerades 1926. Många av dessa idéer hade han
haft aktuella tidigare. I »Über das Geistige in der Kunst» från 1912 hade
han skrivit om det formella i konsten på ett sätt som givit inspiration till
suprematister, konstruktivister och neoplasticister. — »Antingen har en
form till uppgift att skildra ett konkret föremåls två-dimensionella
utsträckningar, eller förblir en form abstrakt, en fullständigt abstrakt enhet.
Sådana abstrakta enheter, som har ett eget liv, är en kvadrat, en cirkel,
en triangel, en romb, en trapets osv., många av dem så invecklade att
de inte ens har någon matematisk formel. Alla dessa former har samma
rang i det abstraktas rike. Mellan dessa båda gränser finns ett oräkneligt
antal former, där båda elementen existerar med övervikt för antingen
det abstrakta eller det konkreta. Dessa former är för närvarande det
huvudförråd, ur vilket konstnärerna hämtar alla bildelement till sina
skapelser. Rent abstrakta former används av ganska få artister, de före-
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
