Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kandinsky och Bauhaus (l. e. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
skola för all sådan konst som har samband med arkitekturens rums- och
ytkonst, tillkallade han först några av de konstnärer som hade varit
förgrundsgestalter i förkrigstysklands abstrakt-expressionistiska konst;
Feininger, Kandinsky och Klee. Genom dessa som under kriget verkat
på olika håll, kom sedan andra konstnärer från olika länder att samlas
till detta radikala konstcentrum. Doesburg kom dit 1921 och medförde
neoplasticismens ideal, som kom att avsevärt förändra den
romantiskt-individualistiska anda som varit dominerande. »De Stijl» hade visat
möjligheten av ett fruktbart samarbete mellan arkitekter och målare,
och dess geometriska planmönstring blev i början dominerande både i
arkitektur och nyttokonst liksom i de rena formövningarna. Snart gjorde
sig emellertid en mera radikal nyttighetsinställning gällande, de
funktionella formerna skapade nya och originella skönhetsvärden. Ungefär
samtidigt började de radikala ryska konstriktningarna uppmärksammas
i Tyskland, framför allt efter en stor rysk utställning i Berlin 1922. Efter
denna stannade Gabo, Lissitzky och Moholy-Nagy i Tyskland, den senare
knuten som lärare till Bauhaus. Suprematism och konstruktivism smältes
samman till en praktiskt tillämpbar konst, där de geometriska figurernas
inbördes formspel kunde ge rik variation. Också teaterkonsten tog starka
intryck av ryssarna. Bauhaus som senare flyttades till Weimar fortsatte
sin verksamhet tills nazisterna upplöste skolan.
Den ungerskfödde Ladislas Moholy-Nagy (1895—1946) började som
målare i suprematismens anda och lät sedan dess renodlade formprinciper
flyttas över på områden som låg bildkonsten nära. Han var lärare,
teoretiker, reklamkonstnär och fotograf på en gång. Fullständigt obunden
av alla gamla materialfördomar använde han med förkärlek den moderna
teknikens nya material, böjligt glas, konsthartser, gummi och celluloid.
Rörelsesuggestioner och rymdverkan ville han framför allt framkalla
genom dessa genomskinliga och liksom svävande konstruktioner. De var
visserligen endast konstverk utan någon praktisk funktion, men deras
dynamiska principer trängde efter hand in i den industriella
formgivningen. Man behöver bara se på strömlinjeformen hos de moderna
trafikmedlen för att märka hur konstnärlig expressionism och yttersta
effektivitet kan ingå en oskilj bar förening. Affischer, skyltfönsterteknik
och typografisk uppställning har också drivits till en överraskande och
intensiv slagkraft genom att rörelsen och rymden dragés in. På alla dessa
områden saknades gamla och allmänt erkända konstformer, här kunde
de djärvaste moderna konstriktningarna få dominera utan konkurrens,
och den publik som aldrig skulle kunnat tänka sig att acceptera sådan
konst på utställningsväggar, tillgodogjorde sig likväl tacksamt dess
principer när de maskerats i reklamens form. Moholy-Nagy, som lämnade
Tyskland när nazismen började framträda, upprättade 1937 ett nytt
Bauhaus i Chicagos School of design.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
