Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt eget århundrade, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - USA (b. l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt eget århundrade
Diego Rivera, Bondeledaren
Ja-pata. Replik 1931 efter fresk i
Cuernavanca. Museum of Modern
Art, New York. Rivera är
Mexicos, kanske Amerikas mest
berömde målare. Mexico City vill
gärna kallas Nordamerikas
Florens; Rivera har aldrig stötts av
att kallas dess Michelangelo.
Onekligen har han haft vissa
förutsättningar att bli en stor
målare: han har ett utpräglat
sinne för komposition,
uppbyggnaden av bilderna är sträng och
logisk, men tenderar i de senare
freskerna mot överbelastning;
färgerna är enkla, lagda i stora
ytor, mest jordfärger med ljust
blått och vitt; hans teckning kan
vara uttrycksfull men han har en
benägenhet att mjukt runda sina
figurer så att detaljerna kan
förefalla slappa; och slutligen har
Rivera varit ute i angeläget
ärende, han har velat predika den
revolutionära kommunismens
evangelium som en gång Giotto
predikade det kristna i sin konst.
de radikala konstnärerna för att i väldiga fresker föreviga Mexikos och
revolutionens historia. Konstlivet blomstrade. Bara i Mexico City fanns
i mitten av 1930-talet över trettio freskomålare.
Den ledande i denna konstnärsgrupp var Diego Maria Concepcion
Juan Neopomuceno Estanislav de la Rivera y Barrientos de Acosta y
Rodriguez (f. 1886). I fjorton år hade han studerat i Europa, då han
1921 återvände till Mexiko. Cézanne och Rousseau le Douanier hade
gett honom de första avgörande impulserna. Sedan hade han en tid varit
Picassos vän och elev, han hade tagit intryck av dennes kubism, men det
var först Picassos överdimensionerade, vitala »klassicism», som helt fyllde
honom med entusiasm. 1920 studerade han i Italien. Anblicken av Giottos
fresker och de bysantinska mosaikerna kom honom att klart förnimma sin
kallelse. Han var glödande kommunistisk marxist och han kände ett
oemotståndligt behov av att utbreda Lenins och Marx’ lära. En resa i
5T7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
