Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Nationellt och nordiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
. . . Sveriges Erik {ovan) och
Finlands Henrik {nedan). De
sengotiska målningarna saknar
indi-vidualisering, och endast tack vare
attribut och språkband kan
gestalterna bestämmas. Den allnordiska
tanken framträder för den skull
inte mindre tydligt.
unionen strandat — också frågan om en dansk-svensk union fortsatte
att dryftas med korta mellanrum ända fram till tiden för Gustav IV
Adolfs avsättning. Och jämsides med de politiska unionsplanerna löpte
de kulturella. Själva begreppet »Norden» dök av excerpterna till Svenska
akademiens ordbok att döma tidigast upp i svenskt språkbruk hos Olof
Rudbeck, den svenska göticismens främste företrädare, och blev under
1700-talet allt vanligare särskilt i den geografiska litteraturen för att så
under 1800-talet gå in i sin guldålder — dels, säger en kommentator,
tillfölje skandinavismen, dels därför att ordet var så sällsynt lättrimmat!
Parallellt härmed, och alltså också parallellt med 1700-talets tilltagande
nationalism, går den fördjupning av de andliga förbindelserna mellan
Danmark och Sverige, vilken Julius Clausen uppfattat som förspelet
till 1800-talsskandinavismen. Samarbetet upptogs särskilt av
vetenskapsmännen och resulterade 1796 i Det Skandinaviske Literatur Selskab.
Studentskandinavismen utgjorde själv blott en ny följd av den urgamla
samhörighetskänslan och kom i sin historia än en gång att demonstrera
den nordiska tankens styrka men också dess begränsning. I uppränningen
var den beroende av sådana tillfälligheter som att ångfartyget Caledonia
1828 sattes in på linjen Köpenhamn—Malmö, och i slutskedet växte
den ut till en storpolitisk rörelse och gick som antytts under på kuppen.
Men det har efterhand visat sig, att dess kulturella betydelse och
praktiska följder icke får underskattas.
Allra tydligast belyser kanske 1800-talets litterära och estetiska debatt
hur självklart den nordiska tanken gick fram redan ur sökandet efter
det egna — och framför allt visar den, hur grundläggande denna tanke
blev för konstuppfattningen. Många trådar flätas visserligen även här om
varandra. Oehlenschlägers »Guldhornene» från 1802, romantikens första
stora fornnordiska dikt, tillkom under inspiration från Henrik Steffens,
en norsk naturforskare, som fått sin utbildning i Köpenhamn men
konfronterats med de romantiska strömningarna först i Jena. I otaliga andra
fall skedde emellertid överslagen från det nationella till det nordiska direkt
på grund av att stoffet av myter och sagor var nordiskt
gemensamhets-gods. Temat anges i den svenska nationalsången, som inte ens innehåller
ordet Sverige. Grundtvigs fosterländska patos, som väcktes genom det
engelska besättandet av Danmark, ledde honom till studiet av den
isländska Eddan, och resultatet härav blev i sin tur skriften om Nordens
mytologi av 1808. Tre år senare, 1811, bildades i Sverige det Götiska
förbundet som ett led i den nationella återsamlingen efter förlusten av
Finland, men också dess nationalism blev nordisk så snart den skulle
uttryckas i ord. Tidskriften döptes till »Iduna, en skrift för de nordiska
forn-åldrarnas älskare», och dess anmälan inleddes av Geijer med orden:
»Det var en tid, då studiet av Nordens fornhävder i Fäderneslandet
be-gynte bliva ivrigt idkat och allmänt älskat; och man kan ej komma ihåg
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
