Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Nordiskt och internationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
från fattigdom; bort från snobberi! Bort från alla plumpa ytterligheter!
Bort från oss själva! Bort! Ut! ... Konst är en sublim sammansättning
av nobla, lugna, harmoniska livsintryck. Konst är en produkt av lyckan.
Lyckan är en produkt av solen — av södern.»
Carl August Ehrensvärds konstlära, sådan den framträder såväl i boken
om Italiaresan som annorstädes, rymmer enstaka dunkla antydningar
om den nordiska konstens möjligheter att hävda sig gentemot den
klassiska. Men i stort sett löser den, som citaten redan visat,
spänningsförhållandet nordiskt-klassiskt genom att rekommendera fullkomlig
underkastelse under den klassiska regelläran. I och med att Nordeuropa från
och med 1500-talet i stort accepterat den italienska renässansens ideal
som sina mätte det också sin egen konst med klassicismens mått. Vid
1700-talets mitt växte ånyo hänförelsen över antikens, icke minst
Greklands konst i Europa, och klassicismens ställning förstärktes på nytt. Hos
Ehrensvärd liksom hos hans tyske samtida Winckelmann fick denna
estetik sin pessimistiska underton genom att den förankrades i
Montes-quieus klimatlära, låt vara att denna fick en något subjektiv uttolkning.
Naturens, klimatets, jordmånens skiftningar spelade, skrev den buttre
gustavianen, en avgörande roll för människans växt, folkkaraktärens
daning och smakens utveckling. Själva naturen gjorde därför nordbon
omöjlig som konstnär. »Nordiska folkslagen ha sinneslättja och våld i
sina känslor, detta föder en dristighet som avstympar den tid, vilken
fordras att mogna en sak, eller ock, om tiden bibehålies, avtynar eld,
man kan inte begära en sann konst och en sann smak i nordiska
klimater. »
Det var mot denna uppfattning Richard Bergh 1899 riktade sitt
angrepp i »Svenskt konstnärskynne», men han var inte den förste
opponenten mot klassicismen. Tvärtom har en sådan opposition funnits lika
länge som nationalmedvetandet. Kanske kom den på nordisk botten
aldrig så drastiskt till uttryck som i den svenska göticismen ett hundratal
år före Ehrensvärds tid. Som Johan Nordström visat presenterade
lin-köpingsbiskopen Nicolaus Ragvaldi redan på konciliet i Basel 1431 i
anslutning till den romersk-gotiske hävdatecknaren Jordanes goterna
som Roms förstörare och världens erövrare. Denna lära utbyggdes av den
nationella propagandan under Sturarnas och Gustav Vasas tid, den blev
Johannes Magni livselixir under landsflykten i Italien, och kom till
uttryck i hans »Alla göta- och sveakonungars historia», den vävdes samman
med föreställningarna kring Gustav II Adolf som Europas räddare och
den sattes slutligen i system av Olof Rudbeck. Sverige — så formade
denne son av den svenska stormaktstiden sin magnifika tanke — var
identiskt med Platons diktade ö Atlantis och kulturens urhem. Från
Norden hade Europas odling utgått. Den grekiska kolonnarkitekturen
hade hednatemplet i Uppsala till förebild!
Nordiska landskaps- och
genremålare har behövt varandras miljö.
Dansken Wilhelm Marstrand
saknade i hemlandet det brokiga
italienska folklivet, men han återfann
något därav i Dalarna, dit han
på H. C. Andersens uppmaning
for år 1850. Efter ett besök i
Leksand tre år senare utförde han
sin stora figurrika målning
Kyrk-färd i Dalarna, men dessutom
tecknade han flitigt under båda resorna.
Den här återgivna interiören från
en lanthandel med en dalkarl vid
disken finns i Statens museum for
Kunst, Köpenhamn.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
