Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Nordiskt och internationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
Under 1800-talets senare del blev
Skagen i Danmark en omtyckt
mötesplats för nordiska konstnärer.
187g besökte Christian Krohgför
första gängen det idylliska
jylländska fiskeläget med dess vänliga
människor och storslagna natur.
Ane Gaihede skär bröd, 187 g
(Bergens stads konstmuseum) är
en av de första av de många
målningar, för vilka han lät sitt
värdfolk, familjen Gaihede, stå modell.
Göticismens återverkningar på konstuppfattningen, särskilt på
uppfattningen av gotiken, utgör ett fascinerande studiefält, även om den i
sin rudbeckianska utformning kan avslöjas som maskerad klassicism:
tag bort den rudbeckianska härledningsteorin och hans antikbeundran
står ensam kvar. Men i själva verket bröt först förromantiken under
1700-talets andra hälft definitivt de klassicierande ideologiernas välde.
Förloppet, som för Nordens del framför allt klarlagts av Anton Blanck
och här endast schematiskt kan skisseras, innebar ju att de nationella
värdena överallt började uppmärksammas på ett nytt sätt, men också att
Nordeuropa gjorde revolution mot det klassiska Söderns konstläror och
att Nordens forntid på allvar började väcka allmänt intresse. En av
utgångspunkterna var — liksom för den Ehrensvärdska nyklassicismen -—
Montesquieus klimatlära. Till bevisen för hur snabbt denna vann
spridning kan fogas uppsalaprofessorn Neikters dråpliga tillämpningsexempel
i inträdestalet i Vitterhetsakademien 1787: »Vi måle Gud och de gode
Änglar vita och glänsande, men Negrerna måla Gud svart och satan vit,
som en Europeisk slavhandlare.» När dessa ord nedskrevs var det
emellertid redan länge sedan schweizaren Mallet prövat det nya
kulturhistoriska betraktelsesättet i sin introduktion till Danmarks historia —
den utkom redan 1755. Inspirerade dels ur detta verk, dels direkt från
Montesquieu, hade engelska lärde och diktare vänt intresset mot sitt
anti-klassiska förgångna, kelternas kultur och Ossians sånger. I Tyskland hade
Elerder format syntesen ur Montesquieus klimatlära och Rousseaus
naturevangelium. Antikens konst, lärde han, kunde inte vara förebildlig
för alla tider och alla folk. Om dikten och konsten stod i beroende av
naturen och folkkaraktären borde den tvärtom värderas med hänsyn till
sin förmåga att spegla naturens och folkkaraktärens skiftningar. Från
detta utgångsläge upptäckte Goethe den gotiska katedralkonstens
skönhet och Herder själv Dürers germanska kynne medan Wachenroder gav
poetisk form åt sitt svärmeri för Nürnbergs medeltidsgator. »Även under
spetsiga valv, krusigt utsirade byggnader och götiska torn framalstras
den sanna skönheten.» Även mot den nordiska forntiden riktades ljuset.
Engelsmännen blandade samman den keltiska kulturen med den
fornnordiska och trodde sig i Eddan ha funnit ett ännu primitivare
förstadium till sin senare kultur än i Ossians sånger, och tyskarna upptäckte
bakom sin egen medeltids hjältedikter den nordiska folkvandrings- och
vikingatidens. Tankegångarna togs snabbt upp också inom Norden, där
de smältes samman med den egna nationalismen och den egna
förskandinavismen; och den stämning befästes, som snart skulle tona ut i
1800-talsgöticismens dikt och 1800-talsskandinavismens vältalighet och även
i stor utsträckning bestämma motiven i 1800-talets bildkonst.
Men utvecklingen gick än vidare. Hegel såg i sin religionsfilosofi
Orientens envåldsriken, antikens medborgarsamfund och den kristet germanska
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
