Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Nordiskt och internationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
föraktar hela det ’heliga romerska riket’. Fransyska vitterheten, med all
sin ytlighet och prosa, har dock åtminstone en nationalfysionomi; men
den tyska är och förbliver blott en provkarta», skrev Tegnér i ett brev
1820. Denna inställning skärptes i hela Norden först genom Tysklands
angrepp mot Danmark och den våldsamma förbittring dessa utlöste,
därefter genom att Frankrike, trots det politiska nederlaget 1870—71,
i så hög grad behöll den kulturella och inte minst konstnärliga ledningen
åtminstone två decennier framåt. »Den, som erinrar sig, hurudan
stämningen var här i Sverge under fransk-tyska kriget 1870—71», heter det
hos den kyligt objektive Harald Hjärne, »har upplevat ett märkvärdigt
kapitel i folkförvillelsernas historia. De få röster, som då höjdes för ett
lugnare åskådningssätt, så gott som dränktes i en allmän kör av
be-skärmelser över Frankrikes nederlag och tillvitelser emot tyskarnas
krigföring.» Hos August Strindberg fick denna inställning en överraskande
klar estetisk tillämpning. Hans moltkebeundran från och med
1880-talets slut låter sig icke bortresoneras, och under 90-talet slog han sig
för en tid ned i Tyskland. Men han hade börjat sin bana som trogen
opponent mot »den tyska filosofiens lyktgubbar», och när han i
»Sömn-gångarnätter», skriven i Paris hösten 1883, skildrade sin fingerade
återkomst från den parisersvenska konstnärskolonien i det idylliska Grez
till den svenska huvudstaden, lät han tidsskedets hela aversion mot den
tyska 1800-talskulturen klinga ut:
»Ensam går han på folkfylld gata,
irrar hemlös och knuffar tål.
Tycker han här hör människorna prata
främmande tankar på utländskt mål.
Råkar vaktmän i pickelhuvor
vaktande gathörn som vore det Rhen,
mörka blickar inunder luvor
söka skydd under torgets trän.
Ser palatser som Rhentrakts-borgar,
milliard-hus, berlinerstil,
torn och spiror och järntrådskorgar,
gallerfönster, som trotsar fil.
Ja, barbaren har åter segrat,
baltiskt Hellas har sett sin grav,
där mot Österns horder sig lägrat
nordlig gränsvakt vid Arktiskt hav.»
Här har verkligen nordborna i skandinavisk mening ställts upp som
hellenernas motsvarigheter i Nordeuropa, tydligt avgränsade från tys-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
