Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Konsten och den nordiska tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
Europa, därför att de i en viss situation företrätt eller ansetts företräda
något egenartat. Frågan om folkvandrings- och vikingatidens
konsthistoriska återverkningar i Europa tillhör kanske icke helt fantasiernas
värld, ehuru situationen inte torde ha varit just den som Olof Rudbeck
föreställde sig. »Hur barbarernas inverkan gått till, kan icke skildras, det
är en uppgift som återstår att lösa. . . Att denna nordliga sektion av den
yttre cirkeln haft sin aktiva andel i medeltidens utformning, är säkert»,
säger Johnny Roosval i anslutning till Joseph Strzygowski efter att ha
analyserat ett smycke från folkvandringstiden. Man kan gå härifrån till
en sådan gestalt i nordisk gotik som Birgitta. Hennes klosterarkitektur
spriddes visserligen endast till Danmark och Balticum, men hennes
uppenbarelser med deras tidstypiskt realistiska inslag av nordiska riter
och sedvänjor tillförde den kyrkliga ikonografien i hela Europa nytt
stoff, ehuru hon inte själv var konstnär. Henrik Cornell har t.ex. visat,
hur hennes skildring av Kristi födelse — med den på knä liggande
obeslöjade Maria, som med knäppta händer tillber det barn hon just fött
—-återverkat på konsten, troligen allt intill Fra Filippo Lippis »Madonnan
i skogen». Med nästa steg är vi framme vid Olof Rudbecks och det
svenska stormaktsväldets tid. Nicodemus Tessin omplanterade med sådan
kraft och renodling sitt romerska arkitekturideal i nordisk miljö, att det
just i hans utformning blev betydelsefullt icke blott för Sverige och
.Något mer än hundra dr senare,
under en sommarresa 187 2,ställdes
Ernst Josephson inför den norska
vildmarkens storslagenhet och
renhet. I en vision, som han gav
poetiskform, såg han den nakne näcken
på en sten i den skummande forsen.
Motivet förföljde honom genom
Italien, Frankrike och Sverige.
1884, efter tolv år, återvände han
till platsen för sin ungdoms syn,
Eggedal, och fullbordade vid själva
forsen Strömkarlen
{Valdemars-udde). Endast målningens övre del,
som domineras av forslandskapet,
återges här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
