Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Konsten och den nordiska tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
obefästa sinnen: talet om den svenska eller överhuvud den nordiska
odlingens karaktär av ett slags underordnad filialkultur, en aktningsvärd
men i grunden sekundär och osjälvständig provinskultur, som mår bäst
i att mer eller mindre varsamt inlemmas i ett större sammanhang.
Sanningen att säga behöver man inte leta länge på inhemsk mark för att
träffa en och annan företrädare, förstucken och kanske halvt omedveten,
för denna grundfalska tolkning av själva kulturbegreppet.» Man skulle
kunna svara, att Harald Hjärne bemött denna anklagelse samtidigt som
han bemötte Heidenstam. Det har ur de historiskt givna förutsättningarna
vuxit fram en nordisk gemensamhetskänsla, men trots alla försök har
ingen kunnat peka ut de konstanta kompositionsprinciper,
färgkaraktärer eller andra konstnärliga element, som med nödvändighet och för
evigt skulle vara förbehållna den nordiska konsten. Däremot finns det
inhemska faktorer, som, ehuru med växlande styrka, för olika lång tid
och på olika sätt i olika situationer, spelat en roll i den nordiska konsten,
och det är de som kommit den att alltid, trots alla sammanhang med den
europeiska, te sig särpräglad i förhållande till denna. Denna särprägling
framträder i det urval ur det stora antalet möjliga former, som äger rum
var gång ett konstverk skapas, och i den förvandling av det internationellt
givna, som sker vid varje tillämpning i nordisk miljö. Det är under
denna process konflikten mellan de allmänna tidsidéerna och det
individuella, det nationella och även det nordiska upplöser sig i ett samspel.
Redan sådana omständigheter som läget och de av politiska,
ekonomiska eller kulturella grunder från tid till tid växlande förbindelserna
med andra länder har kommit den nordiska konstens historia att bli en
annan än det övriga Europas. Vad har det inte betytt för rytmen i det
konsthistoriska förloppet, att vikingatidens engelsk-nordiska
förbindelselinjer bröts och den romanska konsten i huvudsak nådde oss längs
kulturstråket från Italien över Västtyskland, att Norden såpass tidigt fick
kontakt med den franska medeltidskultur, till vars ambassadörer redan
ett århundrade före Estienne de Bonneuils tid hörde den lilla
trämadonnan i Chartrestil från Viklau på Gotland, att de tyska och nederländska
förbindelserna så fullständigt kom att bestämma vårt senmedeltida
konstliv, att så pass starka strömningar av rent italienskt ursprung kom att
gå genom den nordiska renässansen och barocken! Och i hur hög grad
har inte även senare tiders val av reserouter och lärare länkat in den
nordiska konsten i bestämda banor!
Men det har redan visats att det är en annan faktor, som alltifrån
Montesquieus tid och till Hippolyte Taines oftast åberopats av estetiska
författare och skapande konstnärer för att förklara varför konsten i
Norden kom att bli annorlunda än på andra håll, nämligen
naturförutsättningarna. Vår mest primitiva byggnadstyp är eldhuset, vars
tunga timmerväggar sluter sig kring ett ombonat rum med härden som
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
