Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Konsten och den nordiska tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
centralpunkt och takets rökutsläpp som enda fönster. Hur än tiderna
förändrats har ingen nordisk arkitekturhistoria skrivits utan att behovet
av skydd mot kyla och snö och tvånget att utnyttja de särskilda
inhemska byggnadsmaterialen poängterats. Och den nordiska bildkonstens
historia skulle i mycket kunna utformas som en undersökning av hur den
nordiska naturen tvingat sig in i konsten. I ett kapitel skulle en sådan
undersökning behandla David Klöcker von Ehrenstrahl, som, ehuru
inriktad på allegorier och konventionella hovkonterfej er, dock på order
av sina kungliga uppdragsgivare utfört även sina omedelbara
tjäder-lekstavlor och sitt realistiska porträtt av bondeståndets skäggige talman,
Per Olsson. I den Ehrenstrahlska proportionsläran fanns regler också
för hur mannen av folket skulle målas — med stort huvud och grova
drag — och hans nordiska landskap har sina givna paralleller inom den
nederländska konsten. Även naturens landskapstyper, ja, till och med
människotyperna, har sin bestämda stilkaraktär, och det visar sig att de
uppträder i konsten först när det är lämpligt ur allmän stilsynpunkt.
Men Ehrenstrahl tvingades dock att inför naturen välja det för honom
om inte främmande så dock nästan motbjudande framställningssättet,
uppgiften grep honom och han avpressade den dess möjligheter. Och
vad som hände Ehrenstrahl har hänt alla konstnärer. Först efter någon
generations intima umgänge med den vida romerska campagnan och
de romerska monumenten med sina vilande linjer var danskarna mogna
att upptäcka skönheten hos sitt eget vilande slättlandskap, men det
nyklassiska utgångsläget var blott den impuls, som kom dem att söka
vidare, tills de fullt lyckades fånga också dess mjuka modellering och det
förfinade dagerspelet över dess fält. Svenskar och norrmän lät inte på
allvar berusa sig av den nordiska vildmarken förrän i och med
romantiken, men tiden gav dem endast schemat och upplevelsen av klippans
och vattenfallets, furans och björkens, solljusets och skuggornas dramatik
blev deras egen. Först i en epok, som studerade de hela färgytornas
dekorativa verkan, frigjorde sig slutgiltigt den finska landskapssyn, i vilken
granarnas snötyngda grenar tecknar sig som ornament mot vita vidder
under mörka natthimlar. Också här har tidsstil och naturtyp förenats i
en syntes, men ingen har rätt att säga, att det förra ledet i syntesen är
mera betydelsefullt än det andra.
Varken läget eller naturen skulle dock givit den nordiska
särprägeln kontinuitet, om inte även den inhemska traditionskänslan
spelat med. Latinets »traditio» betyder överlämnande. En konstnärlig
tradition uppstår genom att en stilströmning får sådant inhemskt rotfäste,
att det faller sig naturligt också för andra, efterföljande tider att knyta
an till den just i de varianter den fått härhemma. Klassicismen har här
uppfattats som en till Söderns länder knuten tradition. Men i Norden
har traditionsbildningen varit mindre fast, och detta gör att man, om
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
