Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Konsten och den nordiska tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska tanken
Vår egen tids monumentalkonst är
i dubbelt måtto en nordisk
angelägenhet. Dels går det talrika
konstnärliga förbindelselinjer från
land till land, dels har nordiska
konstnärer fått utföra
monumentalverk även i eller åt grannländerna.
Dansken Joakim Skovgaards
absidmosaik i Lunds domkyrka,
invigd 1927, utgör ett av de stora
före gångsverken. — Mosaikprov,
Arkiv för dekorativ konst, Lund.
tredje om än sprödare traditionslinje, med utgångspunkter så långt
tillbaka som i den ornamentala ytkonsten från förhistorisk tid. Vi känner,
exempelvis från de norska Osebergsvävnaderna och Gotlands bildstenar,
ett uråldrigt motiv av stor allmän utbredning, den profilställde ryttaren
på sin häst. När under romansk tid den bibliska bildskatten nådde Norden
kristnades denne ryttare. Ett motiv framdrogs nämligen och fick en
anmärkningsvärd utbredning — de vise männens ritt, skildrad i en
fris-artad komposition med kungarna såväl som hästarna i ren profil. I den
gotiska bildkonstens myllrande rika ikonografi trängdes denna
motivvariant tillbaka av andra, koncentrerade kring de tre kungarnas
hyllningar vid krubban. Men på undanskymda vägar levde det äldre motivet
dock vidare. Den primitiva friskompositionen i sin enkla storhet behöll
greppet över sinnena och efterhand dök alltså de ridande kungarna upp
igen i lokala miljöer. De finns i de norska bildvävnaderna från
renässansen och framåt. De drar förbi på de äldsta bevarade halländska och
småländska väggbonaderna, från 1700-talets mitt, där hästarna ännu
är tunga passgångare, som rör sig i arkader, vilka påminna om 11
oo-tals-funtarnas. Man möter dem också, endast obetydligt senare, i
dalmålningarna, där motivet omdanats till graciös rokoko och hästarna leker
sig fram, men där den frisaktiga uppradningen och den rena
profilställningen bibehålies till och med när det bibliska innehållet får vika och
ryttarna i stället blir Karl Johan och kronprinsen. När allmogekonsten
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
