Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiska tanken, av Nils Gösta Sandblad - Konsten och den nordiska tanken - Internordiska kontakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
Om norrmannen Henrik Sörensens
altartavla i Linköpings domkyrka
erinrar här två förstudier från
Östergötlands museum. Till vänster
teckningar för Stefanus, Jeremias
och Paulus.
i sin tur gick under men en ny arkaism i stället satte in, gick motivet så
sin sista blomstring till mötes. I gamla studenthuset i Helsingfors målade
Axel Gallén-Kallela 1900 sin arkaiskt profilställda ryttare. Litterärt är
målningen inspirerad ur Kalevalamyten. Finns det också en bildmässig
utgångspunkt för kompositionen? Frågan är svår att besvara. Allmänna
intryck av primitiv konst kan ha givit konstnären en utgångspunkt,
Simone di Martinis berömda ryttarfresk i Siena kan ha betytt mer för
honom än han själv ville erkänna, men också de vise männens ritt i
nordisk konst kan ha föresvävat honom. Redan tidigare hade emellertid
Gerhard Munthe i Norge börjat arbeta med de frisartat uppställda
ryttar-grupper, varpå hans ridande ungdomsskara i Haakonhallen i Bergen
är ett av de många exemplen; och i detta fall råder ingen tvekan om,
att den nya stilen direkt har samband med de gamla norska
bildvävnaderna. Slutligen komponerade Carl Larsson, långt efter det att han lärt
sig beundra dalmålningarna, för Nationalmuseum i Stockholm den sista
dalmålningen, frisen med Gustav Vasas intåg i Stockholm. Ehuru endast
en mo^wutveckling här fått tjäna som exempel, har vi tangerat en tredje
nordisk ^‘/tradition, de abstraherande stiltendensernas.
Internordiska kontakter
Den gemensamma positionen som europeiska randstater å ena sidan,
grannskapet och den djupa inre samhörigheten å den andra, har för alla
tider knutit samman de nordiska folken och också givit deras konst en
gemensamhetskaraktär; den nationella självkänslan, åter och åter bragt
till uttryck på alla livets områden, har givit den hälsosamma spänningen
Henrik Sörensen, Kristushuvud.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
