Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
och andra vittberömda orter. Det skulle dröja århundraden innan
bronsen från södern började importeras till Norden och bland annat
bärnsten lämnas i utbyte och finna vägen ända ned till Medelhavet. Men när
nordborna omkring 1300 år f. Kr. fått igång en större bronsimport,
visade det sig att de mycket hastigt lärde sig själva behandla bronsen;
de skapade egna föremålsformer och en ornamental stil, som bygger på
det söder ifrån kommande spiralmotivet, men som här uppe fick en
särpräglad karaktär, en utomordentligt sträng, nästan matematiskt exakt
stilbehandling.
Norden hade hastigt tillägnat sig det främmande och förändrat det;
så följde en lång, inhemsk utveckling, givetvis med nya inslag utifrån,
men dock ej mer genomgripande än att man hela tiden kan följa den
nationella linjen. Först mot bronsålderns slut får det främmande så stor
styrka, att den inhemska ornamentikens utveckling bryts. I stället för
den äldre tidens spiraler och cirklar kommer nu bågband, som breder ut
sig över ytorna i eleganta former, en stil som lämnar större frihet för
konstnärerna och som är betydligt mer fantasifull. Här och där kopplas
också små djurhuvuden in i ornamentiken under inflytande från
kontinental konst.
Inga lämningar av stora palats vittnar om ett rikare utvecklat
samhällsliv. Det folk, som bar upp bronsålderns kultur, har antagits vara en
lyxbetonad överklass, medan folkets stora flertal levt ett enkelt liv, med
flinta och sten som huvudsakliga material för vapen och redskap. Vi vet
egentligen ganska litet om bronsåldern, om dess samhälle och dess
människor. Men ändå är det som om vi kom dem helt nära, då vi lämnar
den opersonliga ornamentiken på deras perfekta, alltid lika formade
bronser, och ställer oss inför deras bildkonst: hällristningar och små
bronsfigurer.
Bronsålderns hällristningar hör otvivelaktigt till en av de märkligaste
konstskapelser som frambragts under förhistorisk tid i Norden. Man kan
måhända tycka, att det är deras primitiva formgivning, som så starkt
påverkar en nutidsmänniska, men det är icke blott detta, som gör, att de
trots allt måste räknas till bildkonst av betydelse. Det innehåll, som finns
i dem, religiöst eller magiskt, kommer för alltid att bli berghällarnas
gåta. Men det har inspirerat många av de bästa konstnärerna, som högg
bilderna, att liksom medeltidens religiösa skulptörer och målare skapa
verk, som för alla tider måste inta en given plats i konstens historia.
Stenålderns hällristningar hade frambragts i ett samhälle, som var
hänvisat till jakt och fiske, bronsålderns hällristningar hör hemma i ett
åkerbrukande och boskapsskötande samhälle, och redan därigenom får
de, rent bildmässigt, helt olika karaktär. I stora, sammanhängande
områden finner vi dem, främst i Bohuslän och Östnorge, i vissa trakter av
Västnorge, i Ångermanland, Uppland, Östergötland och sydöstra Skåne,
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
