Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår äldsta konst
Förgyllt rembeslag av brons från
Vallstena på Gotland, ett av
vendeltidens förnämsta arbeten, som
i sitt linjespel kan sägas återspegla
något av de dåtida nordbornas
livsuppfattning. Statens historiska
museum.
Det verkliga genombrottet för den nordiska bildkonsten kommer först
under det skede, som man efter båtgravarna vid Vendel i Uppland,
brukar kalla vendeltiden (550—800). Från dessa och från andra
båtgravar i Uppland vid Tuna i Alsike, Ultuna och Valsgärde samt från
Östergötland och Gotland, Finland och Tröndelagen känner man en
rik, konstnärlig utrustning av hjälmar, svärd, hästmunderingar,
kvinno-smycken etc. Man tänker framför allt på det, som vi, med utgångspunkt
från vår kulturståndpunkt, kallar ornamental konst, då man talar om
vendeltidens konst. Det är konstens rytm vi förnimmer, linjespelet över
ytorna i motsats till en berättande bildkonst. Men om vi kunde sätta
oss in i föreställningsvärlden hos de människor, som skapade
vendeltidens konst, skulle vi säkerligen ej uppfatta den enbart som ett linjespel.
Låt oss välja ett arbete från Gotland, ett förgyllt betselbeslag av brons
från Vallstena. Kompositionen bygger på en enkel bandfläta av
sen-klassiskt ursprung. Men genom att stora, vilda djurhuvuden, med
väldiga tänder i överkäken, och långa, bladformiga fötter kopplats in
på bandflätan, har något nytt kommit till, konsten uttrycker något
väsentligt i människans tillvaro, något av det hemlighetsfulla som omger
henne. Man har sagt, att denna konst är besläktad med nordbornas
primitiva världsbild, som var fylld av mystiskt ogripbara väsen och
makter (E. Lundberg). Från detta enkla schema utvecklades denna
konst till allt mer svårbegripliga och till synes kaotiska skapelser, men
då man analyserar de även till synes mest tilltrasslade ornament, skall
man finna, att konstnären så gott som alltid haft klart för sig, att stilen
måste byggas upp systematiskt, och att han förstått sina djur, som med
få undantag är fullständiga, även om de många gånger är minst lika
fantastiska som kinesiska drakar. Om man ser på det berömda
Skaber-sjöspännet från Skåne, verkar det till synes som ett rytmiskt linjespel på
ytan utan innebörd. Men delar man upp ornamentiken, finner man hur
djur efter djur låter lösa ut sig, och därigenom förklaras den säkra rytm
och den starka spänning, som man känner i ornamentiken, även om man
ej förstår dess uppbyggnad i detalj.
Vendeltidens konst kan följas som en utveckling genom närmare tre
århundraden, men det är icke någon i sig sluten, intern utveckling.
Ständigt kommer nya impulser utifrån, från England-Irland och från
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
