- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / III. Bildkonsten i Norden från äldsta tider till våra dagar /
60

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holger Arbman och Erik Cinthio

En detalj av Skabersjöspännet,
Skåne, visar hur fulländad
djur-ornamentikens eleganta linjeföring
blev under 700-talet. Lunds
universitets historiska museum.

kontinenten, och ständigt omformas de nya motiven, smältas in i den
inhemska konsten och blir till ett med den. Detta visar kanske bättre
än något denna nordiska konsts egen styrka och skaparkraft.

Ett utmärkt exempel på hur dessa nya impulser ännu fram mot
skedets slut kunde tagas upp och omformas är en bild på ett svärdfäste
från Ihre i Hellvi socken på Gotland. Själva kompositionen, ett stort
djur sönderstyckat i tre delar och inplacerat i tre rundlar, verkar
onekligen störande för helhetsintrycket, men ändå visar kompositionen och
detalj behandlingen en ovanligt stark konstnärlig säkerhet. Förebilden
var ett lejon i den karolingiska konsten; på Gotland har det blivit ett
fabeldjur, ett mystiskt väsen. Det har behållit lejonets stolta gång, klorna
har vuxit ut till långa, tretåiga gripverktyg, bog och lår har slitsats upp
och flätats samman med svansen och en vinge till ornamentala knutar,
huvudet med lejonman har blivit rovfågelns med ett stort, stirrande
öga, en krökt näbb och ett par fjäderbuskar. Vi vet ej vilket idéinnehåll,
som döljer sig bakom detta mystiska väsen, säkerligen har det en bestämd
betydelse, att det är anbragt på svärdfästet. I varje fall tillhör
konstnären en gotlandsskola från slutet av 700-talet, som intog en särställning
i Norden och som hade förbindelser med nordfranskt konstområde.

I de rika gravarna från denna tid möter man den verkliga bildkonsten
framför allt på de pressade figurblecken på hövdingarnas hjälmar, t.ex.
i Vendel, där man ser en rad gående krigare, en strid mellan två män
eller en av två fåglar omgiven ryttare, som man tolkat som Oden med
korparna Hugin och Munin, men som man också trott sig kunna
återföra till koptiska ryttarhelgon. Förutom dessa och andra hjälmbilder

Två av Skabersjöspännets
djur-figurer lösgjorda från det till synes
rena linjespelet över ytan.

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 9 20:25:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free