Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår äldsta konst, av Holger Arbman och Erik Cinthio - Järnåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vdr äldsta konst
kanske strax förut hade börjat utbildas till den nationellt folkliga
konstutövning, som i drapa och kväde levde in i medeltiden, har gjorts
gällande av kännare på detta område. Den största delen av denna
diktning har gått förlorad. Nu anser man, att på bildstenarna har
bevarats, framställd i bildlig versform, delar av dessa förlorade kväden
eller berättelser tillsammans med de få scener, man tror sig kunna
sammanställa med ännu kända sagoskildringar. Så har man t.ex. på
stenen från Stora Hammars velat återfinna sagan om Sigurd
Fafnes-bane, som levde i folkets medvetande under hundratals år, ty under
1000-talet återkommer säkra skildringar ur samma sagokrets. Fullt klar
är framställningen av Völund smed och hans öden på en bildsten från
Ardre. Det är samma skildring som bevarats i Völundarkvida.
Den första bildstensgruppens eventuella förebilder har redan nämnts.
Vad den andra stora gruppen angår, kan dess tillkomst naturligtvis till
en viss grad vila på inhemsk tradition. Men huvudparten i dess
framställning visar något nytt, vars ursprung vi har att söka på annat håll.
Det arkeologiska materialet ger vid handen, att redan under
700-talet stod — hur märkligt det än kan låta — Gotland och de norska
västkustområdena i en livlig kontakt med varandra, förbindelser, som
torde ha fortsatt in på 800-talet. Redan tidigt har man förmodat, att
norska och gutniska handelsmän och sjöfarare under denna tid
gemensamt företog färder till norra England, Skottland och de nordliga öarna.
En blick på de tämligen talrika bildstenarna i dessa trakter visar också,
att det råder en ganska stor överensstämmelse mellan dem och de
gotländska. Denna överensstämmelse kommer främst till synes i de
enskilda figurerna, deras detaljutformning och vissa symboliska
karakteristika. Den strängt horisontalt ordnade skildringen hos de bästa
got-landsstenarna finns visserligen också på de skotska, men är där inte
så karakteristisk, och delas ofta upp i smårutor av stora kristna kors.
Det har redan nämnts, hur de karakteristiska kantbårderna varit en
— och kanske den enda — källan för en datering av stenarna till
700-talet, samt att denna ornering leder sitt ursprung från de Brittiska
öarna. Man har således all anledning förmoda, att de nyskapande
impulser, som medverkat till uppkomsten av 700-talets gotländska
bildstenar, kommit från de Brittiska öarna, i all synnerhet, som vi i
Skandinavien i metallkonsten har tydliga bevis på ett starkt ornamentalt
inflytande härifrån just under denna tid.
Man kan fråga sig om denna episka bildkonst varit inskränkt till detta
lilla område — Gotland. Om man vet att fastlandet inte äger några
jämbördiga stenar men väl en och annan motsvarighet — Uppland har
t.ex. i Skokloster en sten med en väl tecknad ryttarbild, Möjebrostenen,
likaledes i Uppland, från tiden omkring 500, har den kanske elegantaste
och mest naturalistiskt återgivna ryttarbild vi över huvud taget känner
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
