Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Upplysningstidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
Erik Paulsen, Sarpfossen, 1789.
Statens museum for kunst,
Köpenhamn. Det traditionella
landskaps-måleriets element lever kvar i den
mörkstämda, bruntoniga koloriten
och i förgrundens anekdotiska
staffagefigurer.
också stod i tydligt sammanhang med tidens schweizbetonade
naturromantik. Gustav HI:s resa till den klassiska Södern och den danske
kronprinsens utfärd till Norges fjordar och fjäll undersamma decennium
ställer de två stora tidsströmningarna mot varandra. I det dansk-norska
väldet hade Norge sedan 1700-talets mitt spelat en romantiskt exotisk
roll. Fredensborgs slottspark fick ett parti som kallades
»Nordmands-dalen» där en serie norska och färöiska folktyper ställdes upp i skulptur
av den rokokomässige Johan Grund. I parken på det nyantika Liselund
på Möen restes ett norskt lusthus i timmer. Den norska diktarskolan med
män som Johan Nordahl Brun besjöng sitt lands ståtliga natur och
heroiska förgångna. I måleriet hade norska landskap visserligen skildrats
tidigare — Peder Aadnes hade ibland placerat in topografiska
naturskildringar i sina väggmålningar — men dramatiken i höga berg och
vilt forsande vatten hade ingen sett före Erik Paulsen. Han var visserligen
mycket formellt bunden i sin konst av de klassiska reglerna och vågade
inte reagera så spontant som Elias Martin. Vattenfallet i Sarpsborg var
ett av de få motiv som han fullbordade som oljemålning före sitt tragiska
självmord, en följd av tvistigheter i den danska konstakademien. Det var
meningen att alla dessa norska landskap skulle utgivits som gravyrverk
med text av norrmannen Christien Henriksen Pram, en av konstnärens
vänner. Denne publicerade ändå sina romantiskt-moraliska skriverier
strax efter målarens död med ett kort företal som slutade: »Det som
blev færdigt var nok til at forevige Kunstneren; men ei til at fyldesgiöre
dem som vilde eie hans Verk. Saare stort er hans Tab. Danske og norske
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
