Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
N. J. Blommér, Näcken och
Ågirs döttrar, 1850.
Nationalmuseum, Stockholm. Det litterärt
inspirerade motivet har fått en
plastiskt påtaglig utformning, som
för moderna ögon ter sig oförenlig
med den eftersträvade
sagostäm-ningen, men som i sin
tidstypiskhet helt accepterades av samtiden.
genom det flitiga sysslandet med bataljmålningar han kom till klarhet
med sin lust att teckna och måla hästar. Med all skyldig uppskattning
av skickligheten i framställningen av de många enskildheterna i hans
mest berömda verk måste man emellertid konstatera, att han givit sina
konstnärligt bästa resultat som målare i en del småtavlor med ryttare
eller hästar på bete. Många av dem har den för tiden typiska blandningen
av historie- och genremålning, alltså med figurer i historiska dräkter
utan att någon särskild historisk händelse dock åsyftas. Även i dessa
målningar är det dock djupast sett hans förtjänster som anatom och tecknare,
som ger konstverken deras värde. Wahlbom dog i utlandet, sedan han de
sista åren av sitt liv varit så gott som arbetsoförmögen på grund av gikt.
Också Blommér leddes av samma strävan sorn Wahlbom att skapa en
nationell konst. Men han sökte sig i sina bästa arbeten inte till de
historiska motiven utan till folksagans bildvärld. I brev till akademien från
hans studievistelse i Paris skriver han därom: »Må det tillåtas mig att
något här få yttra min enskilda åsikt över upptagandet i målning av
våra nordiska sagor och berättelser. Vad jag i allmänhet menar med
sagan äro de levande bilder i ett folks poesi, som tillhöra ingen bestämd
tid och inga bestämda personer, utan utgöra en hel nations
naturintryck och som sådana stå i närmaste förening med folkets karaktär.»
I full överensstämmelse med detta program visar hans två förnämsta
målningar inte asagudar eller nationella hjältegestalter, men sagofigurer.
Han gjorde flera försök att framställa älvorna, personifikationen av de
lätta, dansande ängsdimmorna, innan han fann motivets slutliga
utformning i målningen »Ängsälvor», utförd 1850 i Paris. Vägen till Frank-
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
