Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
F. Fagerlin, Interiör, studie.
Privat ägo. Romantikernas och
halvrealisternas skisser är ofta
koloristiskt friska och brett målade
och för därför tanken till senare
generationers måleri.
F. Fagerlin, Kärleksbrevet.
Privat ägo. Anatomisk och
perspekti-visk kunnighet och teknisk
skicklighet gör Fagerlins arbeten till
paradstycken av Düsseldorf måleri.
sig allra vackrast ur ena eller andra synpunkten, från livets
högtidsstunder till den vördnadsbjudande sorgen vid en dödsbädd. Eller också
målade man fiskelägets eller bondgårdens barnungar i någon rörande
eller lustig situation. För att allt skulle bli riktigt gjorde man trägna
studier på platsen, men man målade sedan den slutliga tavlan hemma
på ateljén efter alla konstens regler och med figurerna studerade efter
modell, precis som klassikerna hade gjort, ehuru modellen inte var
draperad i antik toga eller historisk kostym utan iklädd en färgrik
allmogedräkt. Ambitionen till fulländning, som tog sig detta ur konstnärlig
synpunkt konservativa uttryck, var dock inte av godo, yrkesmodellerna
spelar teater i de lånade kläderna och det eftersträvade
verklighetsintryc-ket försvinner. Düsseldorfmåleriet kom därför bara att utgöra en etapp
på vägen mot en senare, mera hänsynslös verklighetsskildring.
Förändringen, i den mån den sålunda gjorde sig gällande, kom icke
att sträcka sig till den konstnärliga formen. Man fordrade fortfarande
full plastisk åskådlighet hos figurerna precis som under klassicismens tid
och åstadkom denna verkan genom omsorgsfullt utpenslade skuggor,
hållna i mörka och tämligen obestämda färger. Man strävade efter att
betona lokalfärgerna, att accentuera dem genom att sätta dem i
motsats till mörka skuggpartier och ge dem briljans med kraftigt insatta
glansdagrar. Någon nyanserad harmoni i koloriten eftersträvade man
inte och eftersom man var angelägen om ett tydligt verklighetsintryck
älskade man mest det klara dagsljuset, som lät alla detaljer komma till
sin rätt, och undvek i allmänhet de av de äldre romantikerna älskade
skymningseffekterna. En teknisk nyhet var användandet av asfaltfärg
för undermålningen. Detta material hade visserligen varit känt sedan
1700-talets slut, men det är denna tiden förbehållet att använda den
till övermått. Det gav så länge tavlan var ny ett underbart djup åt
skuggor och mörka partier, men hade den olycksaliga egenskapen, att det
med tiden och vid temperaturförändringar åt sig igenom den ovanpå
lagda färgen och förstörde det avsedda intrycket. Några av de målare,
som utom i Düsseldorf studerade också i Paris, tillägnade sig dock en
klarare och mildare tonande färgskala.
Två mycket typiska Düsseldorfare är Bengt Nordenberg (1822—1902)
och Ferdinand Fagerlin (1825—1907). Den förre målar så gott som bara
svenska motiv, gärna från hembygden Blekinge, den senare väljer så gott
som undantagslöst motiv från de holländska fiskarbyar, som han
brukade besöka under sina sommarresor. Men båda förblev de med undantag
för studieresor, bosatta i Düsseldorf, sedan deras väg en gång i unga år
fört dem dit. I stort delar de både sin skolas fel och förtjänster, å ena
sidan ett tablåmässigt arrangement och en viss hjärtnupenhet i motivvalet,
å andra sidan också en berömvärd strävan efter ett genomarbetat, på
trägna naturstudier grundat utförande.
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
