Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
hämtade dem i stället från den borgerliga eller proletära världens liv,
sådant det levdes i det Tyskland, som blev hans andra hemland. Till
hans mest kända målningar hör t.ex. de båda »Andra klassens väntsal»,
»Tredje klassens väntsal» samt »Pantlånekontor» alla i Nationalmuseum.
Han visade sig i dessa mycket figurrika målningar ha förmåga att
gruppera och att förläna ett elegant helhetsintryck även åt målningar, som
skildrade socialt vanlottades miljö, en egenskap, som varmt uppskattades
av samtiden. D’Uncker dog ung liksom Zoll och samma öde träffade
Lorenz August Lindholm (1819—54), som visserligen aldrig tillhörde
Düsseldorfkretsen, men vars måleri visar ett tydligt släkttycke.
De flesta svenska düsseldorfmålarna ägnade sitt huvudsakliga intresse
åt genremåleriet. Bland skolans berömda ledare återfann man dock
några typiska landskapsmålare som Schirmer och Achenbach, och det
var därför naturligt att också återfinna studerande med denna
specialitet i den svenska konstnärskretsen. Till dem hörde t.ex. Axel Nordgren,
en och annan äldre målare, som ville studera vad denna moderna skola
lärde ut som t.ex. Stäck, och ungdomar, som skulle göra sin
huvudsakliga insats med annat program, t.ex. Gustaf Rydberg. Men främst
representeras den düsseldorfska landskapsskolan av Marcus Larson (1825—
64). Genom föreningen av temperamentsfull ursprunglighet och stark
konstnärlig begåvning, som gjorde hans liv lika rikt på sagolika
framgångar och fantastiska händelser som på perioder av misär och förfall
har han blivit en av de mest legendomspunna gestalterna i den svenska
konsthistorien. Från sin småländska hemort kom han som 16-åring i
sadelmakarlära i Stockholm och fick som så många andra
hantverkar-ynglingar gå och teckna i akademiens principskola på kvällarna. Han
fann en mecenat, som hjälpte honom vidare och fick snart
uppmärksamheten riktad på sig. Han fann snart att landskapsmåleriet var hans rätta
arbetsfält och målade till en början stämningslandskap i Fahlcrantz’ stil,
men tog intryck av bl.a. dansk konst och leddes därigenom fram till en
större realism. Redan mycket tidigt övervann han det beroende
elevstadiet och hans målningar präglas ända från omkr. 1850 av hans egen
personlighet. För en lång tid framåt specialiserar han sig på marinmålningar,
och även sedan han lagt också vildmarksmotiven till sin speciella
ämneskrets saknas så gott som aldrig vatten på hans målningar. Ständigt söker
han det teatraliskt effektfulla, storm, oväder, eldkatastrofer och även då
han behandlar t.ex. ett motiv som Fregatten Josephine och korvetten
Lagerbielke till ankars i en spegelblänk norsk fjord, så låter han en lågt
stående sol stryka över fjällryggarna och belysa masttopparna, medan
resten av sceneriet ligger i skugga, och får därigenom fram en starkt
dramatisk effekt, trots stiltjen. Bekantskapen med bl.a. Achenbachs
konst under några studieår i Düsseldorf på 50-talet accentuerar denna
dramatiska inriktning och ger honom modet till större koloristisk och
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
