Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
J. Höckert, Stockholms slotts
brand 1697, detalj, 1866.
Nationalmuseum, Stockholm. Trogen
sin tid synes Höckert ha gestaltat
och grupperat sina personer med
inspiration från scenkonsten. Men
åt sina teatraliskt gestikulerande
människor lyckas han i
Slottsbranden ge psykologisk
sannolikhet och stor målerisk form (jfr
skissen sid. 304).
ligen på ett väsentligt och avgörande sätt tillägnade sig vad Paris kunde
bjuda, kanske på grund av de personliga förutsättningar, som just han
i motsats till de andra hade att göra kontakten fruktbärande. Och
eftersom utvecklingen i Frankrike, sedd i historiens perspektiv, låg en
hästlängd före andra länder, så blev också Höckert något av en föregångsman
i svensk konst. Det berodde inte på de lärdomar han inhämtade vid
studiet av Delaroches den gången så berömda, effektfulla och rutinerade
historiska paradstycken, om också Höckert redligen strävade att göra
sitt bästa på den vägen och hans eget mästerstycke skulle bli en
historiemålning. Inte heller berodde det på, att de svenska lappmotiv, som han
med en viss förkärlek odlade och vartill han insamlat skissmaterialet vid
en resa till Lappland 1850, visade sig slå an på den parisiska publiken.
Han ådagalade en förmåga till något mycket väsentligare än att tillägna
sig en flott konstnärlig regikonst eller till att fria till en kräsen publik,
han fick genom kontakten med den franska målarkulturen och de
förhållandevis radikala strömningarna inom den, kraft att frigöra sitt eget
färgsinne och framförallt sin penselföring, så att han i sitt måleri kunde
ge ett direktare uttryck för sin personlighet och sin upplevelse än som
var vanligt bland tidens försiktiga svenskar. Han fick också mod att pröva
nyheter. Några småbilder från Parisåren sådana som »Affischen» och
»Luisella på dödsbädden» visar hur han utan att begagna sig av en
standardfärgskala kunde göra fina, friska färgkompositioner, medan den
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
