Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Från Tyskland över Paris till hemlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
ytterligare avskyn mot tyskarna och skapade samtidigt grundvalen för en
nationell självprövning, som under de närmaste åren skärpte isoleringen
mot utlandet.
Efter 1864 var förbittringen mot tyskarna allmän även i Sverige.
Karl XV hade varit övertygad och entusiastisk skandinavist. Det
danska nederlaget tycktes honom också som ett personligt nederlag. Han
hade inte kunnat hålla sina heliga löften. För honom var Bismarck och
Tyskland onda, fientliga makter. Han kände ingen lust att som fadern
15 år tidigare uppmuntra svenska konstnärer till tyska studieresor. Hans
sympatier och hans förhoppningar knöts i stället till Napoleon III och
kejsardömet. Den stora konstnärskretsen kring kungen fick säkerligen sin
uppfattning färgad av hans antipatier. Düsseldorf innebar inte längre
någon lockelse för de unga. Många av de gamla som blivit rotfasta där
blev kvar, men den nya generationen stannade på sin höjd en kort tid
för att sedan fara vidare till Paris.
I Norge var visserligen den tyskfientliga stämningen påfallande i vissa
intellektuella läger, vilka helhjärtat engagerat sig i
studentskandinavismens löftesrika tro på nordisk gemenskap. Men denna stämning
genomsyrade inte det stora flertalet. Där fanns knappast någon riktigt äkta
känsla för solidaritet med vare sig den föregående eller den nuvarande
unionsbrodern. Den norska konsten hade redan i seklets begynnelse
knutit fasta band med Tyskland, och de banden hade blivit ännu fastare
med åren, alltför fasta för att det som skedde i Danmark 1848 och 1864
skulle bryta dem. För norrmännen var fortfarande Tyskland det
konstnärliga fosterlandet och det skulle så förbli till slutet av 70-talet, till stor
förtret för danskarna: »At de netop valgte Tyskland, maatte naturligvis,
i sær fra 1848 af, være os en Torn i Øjet; paa hin Tid begyndte den danske
Kunst jo netop at arbejde sig ud af Samkvemmet med den tyske, for ej
at tale om vor nationelle Uvillie mod Tyskerne. Det er imidlertid ganske
forstaaelig at Normænderne som for saa kort tid siden havde begyndt
for Alvor at arbejde sig ud af den aandelige og literære Förbindelse med
Danmark dengang ikke kunde have synderlig Lyst til at søge kunstnerisk
Samkvem med os», suckade den danske konsthistorikern Julius Lange
med viss tolerans.
I Finland gick på 1860-talet en nationell väckelse över landet.
Lantdagen återupprättades och därmed blev Finland självständigt under
tsarens överhöghet i enlighet med avtal och överenskommelser. Men i
samma stund flammade också språkstriden upp, som i själva verket blev
en hätsk ras- och kulturkamp. Purfinnarna arbetade på att hävda sin
inhemska kultur vilket i sin tur tvang svenskfinnarna att också ta
deciderad ställning. Hos dessa var nog i allmänhet intresset för Västeuropas
kulturyttringar starkare än hos finnarna, vilka med tiden såg »de
fransyska maneren» med allt starkare misstänksamhet.
370
Johan Fredrik Höckert (1826—
66), Affischen. Höckert hörde till
de konstnärer som insåg
nödvändigheten av att studera i Paris.
Hans konst var i allmänhet
präglad av äldre 1800-talsmåleri, men
i några anspråkslösa målningar
visar han en friskhet och grace, som
är mycket besläktad med den
Paris erkonst som var modern
omkring 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
