Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Motiv och teknik i 1870-talets måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
Nils Forsberg (1842—1934),
Akrobatfamilj inför
cirkusdirektören, 1878. Konstmuseet,
Göteborg. Forsberg engagerade sig
mera än sina jämnåriga i sin
egen tids problem. Han ville
aktivt medverka i arbetet på en
bättre värld. Hans idealism förde
honom ut i värsta stridsvimlet
som sjukvdrdssoldat under
fransktyska kriget. Han målade
Akrobatfamiljen för att visa det
berättigade i debuteranden Tallons
genomdrivande av en lag mot det
hänsynslösa utnyttjandet av
minderåriga i hårt kroppsarbete.
Tavlan refuserades därför att
konstnären använt barn under
den stadgade minimiåldern och
sålunda brutit mot Loi Tallon.
Julius Lange rasade: »Besynderlig nok er den rette kunstneriske
Be-nyttelse af det herlige og følelsefulde Instrument Penslen næsten kommet
i Vanry i den nyeste Kunst, især i det franske Landskabsmaleri som
ud-vikledes af Theodore Rousseau og hans Efterfølgere. Der skal mures og
smøres og klistres, og om det sker med Fingren eller Taaen eller Albuen
er lige godt, naar man slet ikke mærker noget til Penslen.»
Sällan har konsten rent tekniskt stått på högre nivå än under denna
tid, både i München och Paris. Wahlberg själv blev mästare, han
behärskade alla tekniska finesser. Richard Bergh har givit en utmärkt
karakteristik av hans kärlek till hantverket: »Han älskade som få målare
sitt material: oljefärgen. Han betraktade det ej enbart som medel, vilket
däremot (Edvard) Bergh gjorde, utan som något i sig själv värdefullt, ett
härligt stoff, vilket allt efter konstnärens behandlingssätt kunde antaga
de mest underbara och tjusande skiftningar av pärlemor, guld, silver,
koppar, ädla stenar osv. Fransmännen tala om ’la cuisine de la peinture’,
dvs. målarkonstens kök. I detta kök var Wahlberg en i hög grad förfaren
och raffinerad köksmästare. Han kunde slipa, polera, skrapa, tvätta, och
på alla upptänkliga sätt bearbeta färgdegen i sina tavlor tills han fick
färgtonerna att antaga de finaste, hemlighetsfullaste och mest
ögon-smekande nyanser.»
Och den 22-årige akademieleven Carl Hill, som fascinerats av
Wahlbergs »fransk-franska» konst, skrev 1871: »I konst mer än i något annat
beror allt på ett gränslöst arbete. Det är strängt taget ett hantverk. Ty
om jag känner mitt ämne aldrig så djupt, så högt, så poetiskt, vilket är
det största och det första, så kan jag ej framställa det utan en oerhörd
teknik.» I denna höga uppfattning av konsten som ett ädelt hantverk lär
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
