- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / III. Bildkonsten i Norden från äldsta tider till våra dagar /
399

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - I skola i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordiskt friluftsmåleri

Leon Bonnat (1833—1922),
Kristus på korset. Bonnat var
ungdomsvän till Degas och liksom
denne kände han ett behov av att
hävda den stränga akademiska
traditionen, men han saknade
Degas nyskapande och egensinniga
geni. Han var uppfostrad i Spanien
och hade tidigt fängslats av de
hänsynslöst naturalistiska
1600-talsspanjorerna. Courbet betydde
mest för honom av
180o-talsföregångarna. Tillika var han farligt
fängslad av fotografien liksom
vännen Degas. Men denne
förmådde renodla de artistiska
kvaliteterna som fanns att utvinna ur
tidens kamerakonst och han
till-lämpade dem efter måleriets
förutsättningar. Bonnat sökte snarare
imitera kamerabilden i
detaljexakthet och ljusskildring.

vecklas till personliga konstnärer. Det var naturligtvis särskilt
landskaps-målarna som odlade det resonemanget. De sökte sig redan vid ankomsten
till Paris till den mest berömde landskapsmålaren Alfred Wahlberg för
att insupa hans råd. Och hans råd var detta: sök inte upp någon lärare.
Arbeta självständigt, ty originalitet är det viktigaste för en ung konstnär
som skall göra sig en framtid i Paris.

Pariserjournalisten Renholm granskade svenskarnas insatser på
salongen 1878. Han var inte nöjd: »Vår utställning visar ett överflöd på
lovande talanger men. . . ingen fullmogen. Skulle ej detta möjligen
komma sig därav, att våra unga artister, som efter den långa lärotiden
vid akademien slå upp sitt tält i Paris, tro sig redan vara så fullt utbildade,
att de icke vidare behöva någon regelbunden undervisning?. . .
Annorlunda förfara en mängd unga män som kommer från andra länder; de
hålla sig icke för goda att genomgå en formell skola på nytt och på fullt
allvar.»

Men även bland svenskarna fanns de som kände sin osäkerhet och som
därför sökte det stöd som en erfaren lärare kunde ge dem. Det var
figurmålarna, genre- och historiemålarna. Den målarskola som kom att betyda
mest var Leon Bonnats. Bonnat kände ett starkt behov av att hävda den
stränga akademiska skoltraditionen, men han var i sin konst fångad av
den fotografiska naturalismen. Hans tekniska skicklighet och hans djupa
kunskaper gjorde honom emellertid till en utmärkt lärare med känsla och
respekt för elevernas personligheter. I tjugo år hade han skandinaver
bland sina elever, Nils Forsberg och Gustaf Cederström bland de första,
Prins Eugen och Werenskiold bland de sista. Eugen har i brev till
Cederström berättat sina minnen av Bonnat: »Först tittade han några
ögonblick intensivt på elevens arbete, några ögonblick av bävan och spänning
för denne, och så kom domen med några kärva korthuggna fraser och
ett par kraftiga, rediga teckningstag på papperet, sällan på själva
modellritningen, oftast bara på sidan av denna. Han rättade aldrig ens
modellteckningen som sådan, utan den princip, den allmänna regel som man
försyndat sig emot. . . Några ’vackra’ teckningar, några som ville se
bättre ut än de i själva verket voro, ville han ej se, i alla fall ej hos
nybörjare, och vad som gjorde honom verkligt rasande var, om man utfört
en detalj, som man själv tyckte riktigt vackert, medan helheten ännu var
åt skogen... Så länge man bara visade att man sökte, ej var tillfreds med
resultatet, var han mild och förstående. Och så talade han om valörerna
och att hålla ljuset helt och stort och hela skuggor och underordna, spara
på halvtonerna. ’Clignez les yeux’ och ’voyez plus simple’ fick man
ständigt höra. I allmänhet predikade fransmännen mot för starka
halvtoner och för mycken modellering. Man kan, sade de, och Bonnat inte
minst, modellera bara genom att iakttaga hur ytterkonturerna skära över
och under varandra, se bara på Monsieur Ingres...»

399

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 9 20:25:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/3/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free