Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Paris 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Reinhold Norstedt (1843— igi 1),
Stadsbild Paris. Privat ägo.
Reinhold Norstedt hörde till de tidiga
Pariserfararna. Han kom dit som
sångare, men övergick snart till
måleriet. Han har blivit känd i
synnerhet som en av de första som
återvände till Sverige för att med
den nya friluftstekniken
återupptäcka det svenska landskapet. Han
blev den trasiga Sörmlandsnaturens
förfinade skildrare, men han har
också fångat den okonventionella
idyllen i den parisiska stadsbilden.
Richard Bergh hur den utställningen stod fram som en uppenbarelse.
Äntligen såg han den konst, han drömt vaga drömmar om: »Jag kände
mig som en, som från en överspolad, kantrad båt blir hissad ombord på
en stor ångare — räddad! Det här kände jag mig i släkt med.»
I Danmark hade Høyens nationella isoleringsidcer brutit samman.
Ännu vid mitten av 70-talet var misstron mot det utländska mycket
stark. Chr. Krohg berättar om Krøyer: »At han i sin Tid reiste til Paris
blev anset som et Forræderi, om end ikke mot Landet, thi det var jo
ikke til Tyskland, han reiste, men mot Kunstens Dogmer. Et af dem lød
saaledes: Den franske Kunst er glimrende, men overfladisk og ydre.
Den danske er beskeden, enkel og naturlig.» I överdådig känsla av sin
konstnärliga traditions oförsvagade styrka bestämde sig danskarna för
att deltaga i världsutställningen i Paris 1878. Resultatet blev ett sällsynt
gediget fiasko. Kritiken var enig i sitt fördömande. Danmark var
formligen utplånat från Europas karta ur konstnärlig synpunkt. Danskarna
var bestörta, men det nederlaget kom dem inte att resignera. Äntligen
fann de att alla gamla ideal och synpunkter måste underställas en ny
och fördomsfri omvärdering. Först av allt måste den nationella isoleringen
brytas definitivt. Många av de gamla höll naturligtvis troget fast vid de
föråldrade idealen. Debatten var het. Till slut koncentrerades den i ett
meningsutbyte mellan den gamle Wilhelm Kyhn (som dock några år
tidigare rått norrmannen Skredsvig att undvika München och fara till
Paris, för att sedan med den franska tekniken återupptäcka sitt eget land)
och den unge Wilhelm Groth. Groth hade i en tidningsartikel hävdat att
man måste söka förnyelsen i de stora europeiska konststäderna. Med
chockerande fördomsfrihet nämnde han visserligen bland dem de tyska
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
