Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Paris 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
Fritz Thaulow (1847—1906),
Från Paris, 1879. Privat ägo.
Thaulow var en av de få norrmän
som helt avstod från att resa till
München. Han studerade i
Danmark och for i slutet av 70-talet
till Paris, som han här avbildat i
ett perspektiv som är karakteristiskt
för tidens rädsla för parad och
uppställning och representation.
Det är inte idyllens Paris, eller
turistens magnifika Paris. Det är
industrialismens rykande Paris,
som Thaulow sett och målat.
städerna München och Düsseldorf. Han betonar också Brüssels och t.o.m.
Londons betydelse. Men framför alla dessa framhåller han Paris; det var
där man skulle lära den moderna tekniken. Kyhn svarade: »Der er at
spore hos forskjellige Kunstnere en Bestræbelse efter at tilegne sig noget
affremmed Teknik. Jeg vil gjerne indrømme at disse Forsøg ere temmelig
mislykkede og maa være det, og for saa vidt kan man sige, at der vel
ikke er stor Fare for Fremtiden dervcd; men det farlige er, at der med
Tilegnelsen eller Bestræbelsen derefter følger et andet. Det Syn, man
havde, maa naturligvis samtidig blive usikker; Overbevisningen er
rok-ket. . . En Maler har kun med Farven at gjøre, og man sparer ikke paa
den. Den klines, spartles og rodes paa Lærredet, og jo mere glinsende og
fidtet Værkct er, des genialere er det.» Groth fastslog däremot, att »naar
man anfører at det er vor Tids Opgave at værne om det nationale,
be-tegner man den ikke ganske korrekt, eller betegner kun en enkelt Side
af den. Nej, vor Tids Opgave er Realismen.. Og som den er det paa
Videnskabernes og de praktiske Livsforholds Omraade, bør den ogsaa
være det paa Litteraturens og Kunstens. Og kun for saa vidt som det
nationale kan gaa ind som Moment heri, kommer det med i Betragtning.»
Så öppnades fönster och dörrar på vid gavel mot Paris, och danska
konstnärer insöp girigt allt det nya som tidigare inte varit dem förunnat.
10 år senare kunde den franska kritiken konstatera att dansk konst
arbetat sig fram till en ledande ställning i Norden. Nederlaget 1878 var
förutsättningarna för segern 1889. Karl Madsen, tidens finaste danska
kritiker och modernismens språkrör, konstaterade 1887 att vad dansk
konst under dessa år lärt av Paris »er det store og betydningsfulde at
gjøre Arbeidet vanskeligere». För honom tycktes den nationella
isolationismen enbart ha varit av ondo: »Der sker stundom ogsaa paa
Maler-kunstens Omraade Opdagelser, der ere saa store, saa vidtrækkende, at
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
