Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - 1880-talets kulturdebatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
1880-talets kulturdebatt
1870-talet hade inneburit en jäsningsperiod, då »problem sattes under
debatt». Brändes hade satt lavinen i rullning uppe i Norden. Han hade
dragit in Köpenhamn i det stora europeiska kultursammanhanget; med
Köpenhamn följde snart det övriga Norden, som hänsynslöst rycktes upp
ur den idealistiska dvalans behaglighet.
Det centrum kring vilket hela kulturen nu kretsade var
naturvetenskapen. Ingen spekulativ metafysik med irrationella funderingar över det
högsta i tillvaron tillfredsställde den unga radikala generationen. Nu
nöjde man sig inte med annat än klara och exakta uppgifter om allt;
man ville ha fakta, inte lösa teorier. Naturvetenskapen kunde ge alla
önskade uppgifter. Man stödde sig på den positivistiske filosofen Comtes
uppfattning, att eftersom det inte finns någon möjlighet att någonsin
få ens den minsta faktiska kunskap om tillvarons innersta väsen, så vore
det löjligt att överhuvudtaget ödsla tid på funderingar över dylika
ting. I stället, ansåg Comte, skulle vetenskapen syssla med
ovedersägliga fakta, accepterade av erfarenheten. Den skulle sålunda utforska
det lagbundna sammanhanget mellan olika fakta och slutligen skulle
mänskligheten tillgodogöra sig dessa nya erfarenheter i det praktiska
livet. Detta borde vara vetenskapens mål. »Små fakta, väl valda, viktiga,
betydelsefulla, noggrant beskrivna och med alla tillhörande
omständigheter fastställda — det är i våra dagar stoffet för varje vetenskap», hade
den ledande franske litteraturkritikern H. Taine skrivit 1870.
Denna realistiska saklighet gav den nymornade realistiska litteraturen
och konsten en chans att arbeta sida vid sida med naturvetenskaperna.
Analysen och iakttagelsen, experimentet och det erfarenhetsmässiga
utforskandet av fakta var det väsentliga, inte de stora spekulativa
synteserna, hur geniala de än kunde synas vara. Alla vetenskaper, också de
humanistiska och estetiska ville bli exakta vetenskaper. Nu trodde sig
många författare och konstnärer vara vetenskapsmäns likar; de menade
sig vara vetenskapen och det sociala livet till nytta genom att koppla av
alla subjektiva fantasier och i stället sakligt och objektivt redogöra för
varje liten detalj av tillvarons olika aspekter som de hade personlig
erfarenhet av.
Zola var urtypen för en naturvetenskapligt arbetande författare. Det
var han som gav ny betydelse åt det gamla begreppet »naturalist». För
honom var en naturalist inte bara en författare eller konstnär som troget
avbildar naturen och ingenting annat, utan en »naturvetenskapsman»
som skrupulöst noggrant studerar olika företeelser i tillvaron och som
med vetenskaplig exakthet och objektivitet beskriver dem utan moraliska
eller estetiska fördomar.
Det var den devota tron på vetenskapens allmakt som redan i mitten
27
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
