Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Bastien-Lepage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Jutes Bastien-Lepage
(1848—-84), »Les Foins», Vila under
höbärgningen. Det nästan djuriskt
slöa i Bastien-Lepage-böndernas
anletsdrag är ett arv från Millet,
men medan detta ytterligare
framhävdes genom det grova hantverket,
tekniken och den tunga färgen,
arbetar Bastien i salongsförfinad
teknik och en beslöjad grågrön
helhetston i färgen som försonar med
det brutala och som t.o.m. verkar
insmickrande i salongspublikens
smak, sedan den en gång vant sig
vid Millets konst. Det var med
»Les Foins», som Bastien slog
igenom på Paris salongen 1878.
Ganska ofta har nordiska
konstnärer tagit efter den
kompositionen med de avslappade figurerna.
Bastien-Lepage
Den 4 juli 1875 skrev Albert Edelfelt till sin mor hemma i Finland:
»Harjag talat om BastienLepage (elev av Cabanel)? Jag beundrar honom.
Han är enligt mitt och många andras tycke den utmärktaste
porträttmålare i Frankrike — har fått alla medaljer på salongen, får helt säkert
Romarpriset i år (åtminstone önskar jag det) och är blott 24 år. Den
gladaste, intelligentaste och mest genialiske ungdom man kan träffa på.
. . .Vad det var roligt höra honom tala! Jag glömmer aldrig de råd han
gav mig, aldrig det myckna han sade om konsten, som han förstår bättre
än någon. . . Han sade att huvudsaken i måleri som i allt grundligt
arbete var (utom talang, som naturligtvis måste finnas) en stark vilja.
Man får ej skona sig själv, sade han, arbeta med hela sin intelligens och
ej som en vedhuggare; sätta sig in i sitt ämne så att det allena upptager
ens tankar. För nybörjaren, sade han (och det är mycket sant) är ej den
hastigt skisserande inspirationen att rekommendera, ty den leder till
egenkärlek och till ett ändamålslöst frambringande av omogna verk (man
smekes av det möjligen genialiska i skissen och tror sig vara fullfjädrad
konstnär), nej, man skall veta vad man vill och ej sky arbete, börja om,
utföra, framför allt söka återgiva just det som man vill och ej lämna det
minsta au hasard...»
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
