Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Bastien-Lepage - Friluftsmåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
Den unge Edelfelts entusiasm är inte oförståelig. Den skulle delas av
många skandinaver under 70- och 80-talen. Bastien Lepage blev idolen,
hans måttfulla naturalism var inte chockerande nyskapelse, den var en
salongsuppmjukad och moderniserad tolkning av Millets konst. Den var
lagom i alla avseenden. Och de skandinaviska konstnärer vilkas existens
var beroende av konstköparna i hemlandet, vågade inte vara stötande.
Basticns konst var modern, men ändå inte frånstötande. Den var fransk
juste-milieu, lämpad för export, lättsmält för den skandinaviska publiken.
Vad Bastien krävde var gedigen kunskap om det motiv man valde,
en kunskap som konstnären med stor teknisk skicklighet skulle redovisa
för. Det är den naturvetenskapliga analysen, som här får sin tillämpning
i måleriet till skillnad från impressionismen som sökte skapa en
naturvetenskaplig syntes.
De svenska konstnärerna beundrade Bastiens förmåga att göra »varje
hörn av en tavla, varje grässtrå till ett exakt porträtt» men de uppskattade
särskilt hans vilja att försona betraktaren med modellernas fulhet och
den krassa naturalismen genom att insvepa allt i en grådämpat olivgrön
atmosfär.
Så småningom blev emellertid bristen på ursprunglig friskhet i hans
måleri tröttande och t.o.m. Edelfelt måste i början på 80-talet reagera:
»Han gör intryck av att vara en lycksökare, Bastien. Och jag minns den
tid då vi helt unga hoppades att han skulle bli en av världens största
målare. — Och denna ärelystnad låter sig nu tystas ned med pengar,
ordnar o.d. likaväl som första bästa bracka.»
Friluftsmåleriet
70-talets fulhetsdyrkare hade underminerat tron på skönhetens idé.
Sanningen var väsentligare för konsten än den konventionella skönheten.
Carl Larsson (1853—191g),
Friluftsmålaren, 1886.
Nationalmuseum, Stockholm.
Friluftsmåleriet blev alltmera strapatsrikt.
Redan Hill hade bekymrat talatom
alla de förkylningsrisker
friluftsmålaren utsatte sig för i regn och
rusk, 80-talsmålarna drog sig inte
för att måla i den kalla vintern.
Norrmännen hade ju t.o.m. en
friluftsakademi om vintrarna i
Modum.
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
