Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Friluftsmåleriet - Grez
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Fontainebleauskolan var förebilden. Danskarna hade av tradition Skagen,
där man nu under intryck av de nya idéerna mer och mer befriade
måleriet från ateljédamm och litterärt innehåll.
På samma sätt talade norrmännen litet hånfullt om friluftsakademien
på Modum. Det var Fritz Thaulow som samlade en skara unga målare
kring sig och drog ut på landet till Modum. Det var sensationellt, ty de
reste dit på hösten, då andra konstnärer drog sig tillbaka till ombonade
ateljéer för att bearbeta sommarens skisser. Nu deklarerade man att
konstnären hela året skulle arbeta i det fria; Modumakademien skulle
måla vintern ute i kylan. För norrmännen var friluftsmåleriet ett hårt
och bistert arbete.
Svenskarna hade också utvalt ett lantligt ställe för sitt friluftsmåleri,
men de fann det inte i Sverige, »landet utan motiv», utan i Frankrike,
några mil utanför Paris i den lilla byn Grez-sur-Loing.
Grez
Wahlberg hade uppmanat de unga svenskar, som sökte hans råd, att
eftersträva originalitet. Carl Larsson hörde till dem som ansträngde sig
över förmåga för att fylla det kravet: »Man skall ha sådana märkliga
idéer som ingen människa förstår — det slår an.» Han förirrade sig i
de bisarraste ämnen, konstlade i sin tillgjordhet, och han kände själv att
han var inne på fel väg. Den gamle Scholander, som granskat de bilder
han skickat till akademien, fann sig föranlåten att faderligt varna honom:
»Sök ej det märkliga, det slående, det ‘noch nie dagewesenes‘, utan
lämna sådant åt dem som tappat huvudet. Måla en studie, helt enfaldig,
så att du måste blygas över densammas brist på originalitet, under det
att du tycker att den ser ut som ett stycke verklighet, utan krystade, mer
eller mindre olidliga färgexperiment.» De kloka orden, fyllda av
uppriktig sympati, gjorde Larsson förtvivlad. Karl Nordström som i maj
1882 varit i den lilla byn Grez-sur-Loing tillsammans med norrmännen
Skredsvig och Krohg, insåg det nödvändiga att få Carl Larsson avlägsnad
från det originalitetsj äktande och medalj hungriga pariskotteriet. Han
övertalade honom att följa med tillbaka till Grez, där Carl Larsson
snabbt återvann den själsliga balansen. I två år stannade han där som
den medelpunkt, kring vilken det skandinaviska konstnärslivet kretsade.
Grez blev under hela 80-talet avspänningens oas för de jäktade
skandinaverna.
Många av dessa konstnärer har sedan vägrat att erkänna att det skulle
ha utbildats en speciell Grez-stil. Men att den konst, som där blev till,
fått en alldeles särskild prägel är obestridligt. Den var lättare, luftigare
och ofta utförd i akvarellteknik. Stilen fanns utbildad innan
skandinaverna kom dit. Amerikanska, irländska och skotska målare hade
424
Elias Erdtman (1863—1943),
Pension Laurent, Grez, 1886.
Nationalmuseum, Stockholm.
»Grez är en liten idyll! En liten
,village, liggande i all maklighet
utefter den klart och frisk t rinnande
Loing. Omgiven av fält och skogar
innesluter den en gammal trasig
ruin med suckande gengångare
— raskor och matnyttiga fjäderfä
— ’coiffeur’ — bröllop och
förlovningar — och tvenne pensioner.
Där stanna vi. Där har bildat sig
en främlingslegion av amerikanska
och svenska målare. Som det
svenska artistelementet mer och
mer tycks undantränga det
amerikanska anser jag att Grez bör
hava sin plats i svenska
konsthistorien ...»
( Carl Larsson 1883)
Christian Krohg (1832—1925),
Karl Nordström vid fönstret, Grez
1882. Nasjonalgalleriet, Oslo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
