Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Bruno Liljefors - Det naturalistiska tendensmåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Bruno Liljefors (1860—1940),
Nötväcka, 1886. Privat ägo. Carl
Larsson har förklarat sin kärlek
till den japanska konsten, men
knappast någon har som Liljefors
förmått att tillgodogöra sig de
japanska impulserna på ett
fullkomligt personligt sätt. Han leker
med perspektivförskjutningarna,
låter den minsta kvist stå jättelik i
förhållande till bakgrundens skog.
djurbilder från 80-talet. Han är naturalist med oerhört skärpt blick för
det individuella, med känsla för tillvarons vänlighet och grymhet i de
enklaste, elementäraste situationer. Hans djurbilder är fulländade
80-talsporträtt i den rätta miljön, utförda med minutiös sanningskärlek och
en lyckokänsla som står över de händelser han skildrar. Han intar
naturens överlägsna position inför de små tragedierna i tillvaron. Han
konstaterar utan skälvning i själen översitteri, ro vgirighet och panisk
skräck, den svagares underkastelse och den starkares makt. I djurens
värld finns varken nåd eller rätt, där är känslolösheten rådande: döda
eller dödas. Från denna syn på tillvaron är steget mycket kort till den
nietzscheanska övermänniskouppfattningen, som Liljefors kommer att
tangera på 90-talet. Därmed skall han överge sin artistiskt förfinade
översättning av naturalismens sociala miljömåleri.
Det naturalistiska tendensmåleriet
Düsseldorfmåleriet hade aldrig haft det minsta intresse av att bli ett
vapen i den sociala propagandan. Visserligen var man högst intresserad
av de »lägre» klassernas liv. Man kunde t.o.m. i detta intresse avslöja en
social medkänsla. Men denna medkänsla var förenad med ett förnöjt
konstaterande av det egna välståndet. Av social skuldkänsla fanns där inte
ett spår. Fattigdomen var pittoresk, lämplig att föreviga i guldinramade
tavlor för burgen borgarklass. Eländets exotism stimulerade de
ombonade.
Bruno Liljefors (1860—1940),
Stövare och räv, 1885.
Nationalmuseum, Stockholm.
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
