Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - 1880-talet och impressionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Harriet Backer (1843—1932),
Musik, 1887. Nasjonalgalleriet,
Oslo. Harriet Backer hade
studerat i München, där hon inte
trivdes. Först i Paris fick hon
lära sig att både se och måla på
ett nytt sätt, som frigjorde hennes
sällsynt stora koloristiska
begåvning: »Det er min erfaring at
optatt av belysningsstudiet og den
strenge tegning inspireres man, og
finner farven, får den likesom i
gave. Ad impressionistisk vei,
mener jeg, kan alene mitt billedes
farvemotiv finnes. Ved streng
tegning, hver farveflekk på sin rette
plass. I urokkelig konstellasjon
skal de stå, farveflekkene, som i
stjernebilledene himmelens stjerner
står og vinker till hinannen. Som
akkorder i musikken klinge
sam-men fullkomment skjont i
koloristisk samspill.»
Jeg husker et langt billede, det var vist paa en 2—3 alen, men meget
smalt; i den ene ende tilvenstre saa man brystbilledet av en soldat i
profil, en maapende, lyshaaret fyr med stort strupehodc og hængende
skuldrer; tilhøire helt borte i den anden ende av billedet en — floshat,
som stak op over rammekanten, og intet vidare. Hvem eller hvad som
var under floshatten: ’se det var der ingen som visste’.» Det är
impressio-nisternas epigoner som Werenskiold skrattar åt, men för de äkta
impres-sionisterna hyser han djup respekt. De har haft »en inflytelse paa den
franske Kunst som naar man slaar vinduet op en tidig morgenstund.
Deres arbeider udmerker sig ved en aldrig svigtende friskhet. De har
bragt et fuldt dagslys og en kjølig tone ind i sit maleri og forfalder aldrig
til den tunge brunlige farvegivning som synes uadskillelig fra akademier.
Især har de drevet sine solskinsbilleder op til en ohyre kraft og frappance.
Deres behandling er let og livlig, ofte skissemæssig, men altid kunstnerisk
og undertiden av et overraskende liv. . .»
Georg Arsenius (1833—1914),
Solskensstudie, Chantilly 1883.
Nationalmuseum. Arsenius hörde
till dem som blev definitiva
parisare och han anpassade sina motiv
efter den köpstarka lyxpubliken.
Men i sin teknik var han
radikalare än de flesta svenskar. Han
var renodlad impressionist i sina
kapplöpningsbilder, dyrkade ljuset
och rörelsen.
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
