Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Carl Wilhelmson, Fiskarkvinnor
på väg från kyrkan, 1899,
Nationalmuseum, Stockholm. Detalj.—
Fastheten i Carl Wilhelmsons
måleri hänger väl samman dels med
hans eget kynne, dels med hans
respekt för den kärva
fiskarbefolkning han så väl känner och så
gärna skildrar. Dess tekniska
förutsättning är emellertid
lagbundenheten i hans färguppläggning,
vilken har sin verkan även när han
döljer den under ett ytskikt av
uppmjukande valörer.
den impressionistiska eller rättare sagt pointillistiska tekniken. Så utgör
t.ex. en fläckteknik av pointillistisk art förutsättningen för Gustaf
Fjæ-stads hela snöskildring; redan 1895 hade han lärt sig att arbeta med den,
och han förvandlade den snabbt till en dekorativ ytmosaik, som han
förenade med sin Carl Larssonskt smidiga linjeföring.
Särskilt tydligt framträdde dessa pointillistiska drag hos Carl
Wilhelmson (1866—1928), och därmed är namnet nämnt på den ende i den
svenska skaran som — i varje fall enligt min åsikt — rent konstnärligt kan
ställas vid sidan av Munch, Gallcn-Kallela och Willumsen. »Han ser ut
som om han sutte ensam vid rodret i en jolle och hölle blicken oavvänt
riktad mot de märken efter vilka han lagt in kursen», säger Axel
Rom-dahl när han upptäcker honom på ett grupporträtt från Academie
Julien, och Nathan Söderblom, som sökte upp honom i den franska
huvudstaden 1894, bekräftar intrycket: »Jag visste då inte, att estet och
konstnär strängt taget nästan äro motsättningar, åtminstone om man
brukar estet i den vanliga bemärkelsen. Denna härliga asketiska gestalt
från Västkusten lärde mig egentligen först allvaret i konstnärens arbete.»
Dessa karakteristiker av mannen stämmer väl med hans måleri, sådant
han utvecklade det under en icke mindre än sexårig vistelse i Frankrike,
1890—96, varifrån han dock återvände till Bohuslän alla somrar utom
1893, då han höll till i Bretagne. Otvivelaktigt är han starkare förankrad
i 80-talet än de flesta av hans jämnåriga. Hans omutliga respekt för
verkligheten jämsides med tidens intresse för de nationella ämnena kom
honom att förbli trogen den motivkrets han hade närmast och kände
bäst — den bohusländska fiskarbefolkningen; ett annat typiskt 80-talsdrag
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
