Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Fritz Syberg, Foraaret, 1891—
93, Hirschsprungs museum,
Köpenhamn.—Liksom hos Carl
Wil-helmson möter man hos de danska
Fyenborna en skenbart reaktionär
naturalism mitt i 90-talet. I sin
stränga formtukt hör dock även
dessa konstnärer i hög grad hemma
bland tidens formförnyare.
de er gaaet hjem allesammen, saa begynder Elverpigerne at danse», sade
Zahrtmann tröstande inför Sybergs »Aften og Erotik» med dess violetta
färger och sugande linjer. Johannes Larsen, fågellivets trogne skildrare,
arbetade med japanska effekter i sina tuschteckningar, och Peter Hansen
fick under sina många italienska resor utlopp för sitt monumentala
sinnelag. Men Leo Swane, som med särskild förståelse skildrat gruppen,
karakteriserar den helst med ord, liknande dem han använder om
Johannes Larsen: »Dette er rendyrket naturalisme, deskriptiv prosa om
man saa vil, men en prosa, der har smidighed og fasthed, mandighed og
ynde». Vad han vill komma åt är känslan för ordning i sättet att handskas
med färger och penslar, och respekten för formupplevelsen, sådan denna
ligger förborgad i naturupplevelsen. Svensken Carl Wilhelmson lärde
sig detta i Paris, de danska bondmålarna hade det inom sig som arv från
guldålderns tid. Deras formtukt ger även dem rätt till den plats bland
sekelskiftets förnyare, som man numera tillerkänner dem.
Konsthistorien låter sig icke schematiskt indelas efter årtal, allra minst
efter födelseår, och för den konstnärsskara, som räknar så starka och så
skilda temperament som Willumsens, Gallén-Kallelas, Munchs och
Wil-helmsons kan det överhuvud synas meningslöst att söka en täckande
formel, liksom det kan synas oriktigt att kalla dem individualister och
undanhålla Karl Nordström detta epitet. Emellertid är det tydligt, att
åtskilliga av dem, som här ansetts tillhöra en »sekelskiftets andra
åldersgrupp», reagerade inför stilrörelserna i samtiden med en större öppenhet
än någon av deras några år äldre kamrater. Sin beundran för Whistler
och Puvis de Chavannes delade de med de äldre, men de slöt sig betyd-
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
